Herr talman! Tack för det svaret, statsrådet! Det breddar ändå bilden av regeringens arbete när det kommer till handel och bistånd. Regeringens inriktning för det är ganska känd sedan tidigare.

Sverige har en ganska lång tradition när det kommer till att stå upp för handelspolitiken för att säkerställa en global handel. Fördelarna med den globala handeln kommer alla till del. Alla behöver få ta del av den vinsten, av den här kakan, så att vi också utjämnar skillnader. I och med att vi just nu befinner oss i en otroligt turbulent och orolig tid ser vi ökade handelskonflikter och geopolitiska spänningar. Därför är det viktigare än någonsin att Sverige verkligen tar initiativ och är pådrivande för en rättvis internationell handel.

När regeringen tillträdde 2022 ändrade man målet för handelspolitiken så att målet om en rättvis handel övergavs. Varför finns det inte längre med när vi behöver se till att så många som möjligt får ta del av handelspolitiken och den globala utvecklingen? Det är någonstans det som det här initiativet och partnerskapet, hela Global Deal, handlar om.

Jag behöver kanske helt ärligt säga i sammanhanget att Global Deal är väldigt likt den ordning som vi har på svensk arbetsmarknad. I den svenska modellen, som vi pratar om här, har vi en ordning där parterna, alltså arbetstagare och arbetsgivare, löser väldigt många av frågorna på arbetsmarknaden, och staten är en tredje part. De ska se till att vi får en så ordnad och flexibel arbetsmarknad som möjligt, så att det när det dyker upp saker är möjligt att lösa det som krävs.

Den har tjänat oss väl under väldigt många år. Den är en av anledningarna till att Sverige har så få strejkdagar och till att vi har haft en god utveckling vad gäller produktiva dagar i form av bnp och den välfärd vi har byggt i vårt land. Allt detta bygger väldigt mycket på den svenska modellen. Global Deal är ett svar i en internationell kontext att sätta tryggheten i anständiga arbeten i relation till vad handel kan generera och att vi får den här fördelningen.

Varför har regeringen inte kvar betoningen att handeln ska vara rättvis? Varför övergav man det i det nya målet för handelspolitiken när det kanske behövs mer än någonsin? På vilket sätt kommer detta att göras inom initiativet Global Deal? Vill regeringen egentligen glida ur det här initiativet som ett led i att handeln inte längre ska vara rättvis?