STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Jag har så många frågor och alldeles för lite tid.
Jag tänker att den ideologiska svängningen i arbetsmarknadspolitiken och den första slakten av Arbetsförmedlingen skedde redan under alliansregeringens första mandatperiod, och som jag minns det var Liberalerna en del av Alliansen. Mats Persson har givetvis rätt i att den fullständiga och totala kollapsen av detta skedde i och med januariavtalet, men Liberalerna var väl åtminstone till en början med även i det. Mats Persson kan alltså inte helt svära sig fri från den fullständiga slakten av Arbetsförmedlingen.
Någonstans måste man ändå fundera. Jag gillar verkligen att vi pratar ideologi, för det är precis därför vi är här. Det är därför det finns flera partier. Min och Vänsterpartiets ideologi är ju att vi tror på att fatta beslut i den här kammaren som gör att alla myndigheter kan verka så bra som möjligt för att alla personer i det här landet ska få precis de stöd och möjligheter som de kan få. Det handlar om likvärdighet.
Så ser det dock inte ut när man slänger ut pengar på de privata aktörerna i stället för att satsa på Arbetsförmedlingen. Man kan inte bara klaga på att Arbetsförmedlingen inte gör det den ska eller borde göra mer. Det vi nu ser har hänt på Arbetsförmedlingen är nämligen att väldigt många av de otroligt duktiga förmedlarna har flytt - givetvis, för det är väl klart att de gör det om de inte känner att de får göra det de är bäst på. Det finns liksom inga resurser, utan de ska bara jaga och vara en kontrollfunktion.
Många av de arbetsförmedlare jag träffar tycker verkligen om sitt jobb. Vi vet att de som verkligen behöver stöd är de som står långt från arbetsmarknaden. Väldigt många kommer ganska snart in i ett nytt jobb; man kanske bara behöver ett eller två möten med någon för att fundera ut att man exempelvis behöver en viss utbildning för att ta sig vidare. Men jag upplever att regeringen inte har en äkta ambition när det till exempel gäller alla de personer som har olika funktionsnedsättningar och som aldrig riktigt får komma in på arbetsmarknaden. Jag upplever att inte heller den här regeringen vill se till att det finns ett likvärdigt stöd till dem över hela landet.
Det är också så att en vits med att det ska finnas en bra, tydlig och likvärdig arbetsförmedling i hela landet är att man med lite statlig kontroll också mycket tydligare kan se skillnaderna i vilka behov som finns i olika delar av landet. Behoven är nämligen inte desamma i hela landet.
Egentligen undrar jag hur det kommer sig att högern, och väldigt ofta Liberalerna, faktiskt tycker så illa om - kanske till och med hatar - Arbetsförmedlingen så mycket. Varför finns det alltid en aversion mot statliga myndigheter och tanken att de ska kunna göra ett bra jobb? Varför är det alltid så självklart att man ska strössla en massa miljoner på privata företag?