Fru talman! Finansministern ger sig själv 45 000 kronor i skattesänkning nästa år. Hon lägger mer än hälften av reformutrymmet på skattesänkningar. Samtidigt går landets kommuner och regioner på knäna.

Min egen hemkommun Hofors är redan en av landets högst beskattade och räknar i år med ett underskott på över 30 miljoner kronor, nästan 5 procent av kommunens totala budget.

Jag träffade en tidigare kommunekonom häromdagen som berättade för mig att det kändes hopplöst när hon jobbade i Hofors. Det fanns inget mer att effektivisera - ingenting. Det enda som återstod var nedskärningar. För att spara pengar kommer alla högstadieklasser nu att slås ihop så att elevantalet blir över 30 i varje klass, och undersköterskor kommer att behöva börja städa på boenden samtidigt som de kan räkna med att få drygt 200 kronor i sänkt skatt av Elisabeth Svantesson för besväret.

Tycker finansministern att det här är rimliga konsekvenser av skattesänkningarna som framför allt gynnar henne själv och de övriga statsråden?