STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges interna-tionella bistånd - uppföljning, utvärde-ring och rapportering

Fru talman! Det kan verka som att det råder en stor enighet mellan Riksrevisionen, regeringen och riksdagens partier: Biståndet ska vara effektivt, och möjligheten att följa upp biståndets resultat mot målet att bidra till bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck behöver förbättras. Detta tycker naturligtvis också Miljöpartiet, och vi välkomnar därför Riksrevisionens rapport.

Låt oss för en kort stund också påminnas om att svenskt bistånd före Tidöregeringen har klassats som ett av världens bästa när det kommer till transparens, effektivitet och måluppfyllelse. Det finns många internationella undersökningar och mätningar som visar på det; bland annat får Sve-rige toppbetyg av OECD.

Riksrevisionen konstaterar i sin granskning att det utifrån regeringens rapportering till riksdagen är svårt att bedöma biståndets resultat i relation till det övergripande målet. De konstaterar också att det är oklart i vilken utsträckning resultaten bidrar till regeringens utformning av biståndet; alltså hur mycket man lär sig framåt.

Regeringen menar att just uppnådda resultat är en av flera bedömningsgrunder för utformningen av biståndet. Man påpekar att andra faktorer behöver beaktas, till exempel de lokala behoven i mottagarländerna, omvärldsförändringar och just strategiska svenska intressen.

Trots regeringens stora fokus på transparens, resultat och effektivitet delar man alltså inte Riksrevisionens bild av att biståndets resultat i högre grad bör utformas utifrån en analys av de resultat som uppnåtts mot målet att minska fattigdom och förtryck. I stället vill man att kortsiktiga svenska politiska intressen ska få styra. Detta illustreras väl genom regeringens reformagenda. Där tidigare alla politikområden, genom Agenda 2030, varit ålagda att bidra till en global hållbar utveckling ska nu i stället biståndet bidra till andra politikområden, exempelvis handel, migration och tillväxt. Detta är en inriktning som drabbar människor runt om i världen, som får mindre tillgång till fattigdomsbekämpning och humanitära åtgärder.

Svenskt bistånd har länge lyckats nå världens mest utsatta människor. Det betyder att vi har kunnat vara med och ge kvinnor och barn bättre livsförutsättningar och chanser till överlevnad och varit med och byggt framtidstro i en verklighet som för alltför många är alltför mörk.

Jag är stolt över den skillnad vårt bistånd kunnat göra historiskt, men jag oroar mig mycket för hur utvecklingen ser ut i dag efter det skifte som regeringen kallar reformagendan. Effekterna av detta skifte syns tydligt bland annat i regeringens fokus på migrationspolitiken inom biståndet.

Migrationsverket är numera en av de största mottagarna av svenskt bistånd. I ett läge när utvecklingen i världen går åt fel håll och demokratin på flera håll är i gungning samtidigt som kvinnors rättigheter rullas tillbaka är det helt oförståeligt hur det är till en svensk myndighet våra biståndspengar till stor del går.

Vissa av medlen som tilldelats Migrationsverket ligger också helt utanför biståndsdefinitionen, exempelvis 893 miljoner i integrationskostnader som tas från biståndet, trots att det inte är biståndsfähigt enligt OECD-Dac. Andra delar bortser från det syfte och de försiktighetsprinciper som finns inbyggda i Dacdirektiven om inhemska flyktingkostnader.

I oktober presenterade Tidösamarbetet också sin strategi för Sveriges globala utvecklingssamarbete inom migration, återvändande och frivillig återvandring, med det tydliga syftet att minska asylinvandringen till Sverige. Strategin, som betalas rakt från biståndsbudgeten, omfattar totalt 3 miljarder kronor. Den bryter mot regler för biståndet, och Sverigedemokraternas inflytande är uppenbart. Att mer biståndsmedel slussas ut ur det som kan räknas som bistånd bidrar självklart inte till måluppfyllelsen om minskad fattigdom och minskat förtryck. I stället för ökad effektivitet av biståndsmedlen ser vi snarare att regeringen låter världens fattiga betala för dyra migrationspolitiska reformer som inte på något sätt gör världen bättre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges interna-tionella bistånd - uppföljning, utvärde-ring och rapportering

Fru talman! Regeringen har också aviserat att antalet bilaterala samarbetsländer ska minska till 30. Regeringen har dock inte presenterat hur avvägningarna ska göras för att nå denna minskning. Inte heller har vi fått del av någon konsekvensanalys för de utfasningar som redan aviserats.

År 2024 avslutas exempelvis utvecklingsstödet till Sydsudan. Det är ett land som ligger i botten på FN:s Human Development Index. Utvecklingsbiståndet till Sydsudan har gått från 434 miljoner kronor till 0 kronor på två år. Den här snabba avvecklingen görs trots att biståndet gör stor skillnad på plats, trots att det inte finns andra länder som kliver in när Sve-rige lämnar landet och trots att landet är i en känslig situation inför valet i december. Där, om någonstans, hade det behövts stöd i arbetet med demo-kratiseringen.

Detta torde gå stick i stäv med regeringens ambition om att lokala behov i mottagarländerna och omvärldsförändringar ska vara vägledande för biståndets utformning såväl som att uppnå biståndets mål. Men om detta får vi inte veta någonting eftersom regeringen inte har redovisat hur man har kommit fram till detta.

Som jag sa välkomnar Miljöpartiet Riksrevisionens rapport och slutsatser; vi måste alltid sträva efter att förbättra svenskt bistånd. Men målet att förbättra såväl den faktiska effekten som rapporteringen av resultaten måste alltid kopplas till de vedertagna principerna för biståndseffektivitet och målet att bidra till just bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck.

Vi i den här kammaren måste klara av att hålla ögonen på bollen och göra vårt för att bidra till en värld som är tryggare för fler. Vårt internationella utvecklingssamarbete är helt centralt i det arbetet och måste behandlas därefter. De förändringar av biståndet, neddragningar av budgeten och avsteg från OECD-Dacs principer som regeringen nu genomför riskerar att drabba just de människor som utvecklingssamarbetet finns till för att stötta. Det är inte att effektivisera, utan det är att ta ett steg tillbaka.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).