Fru talman! Jag och Vänsterpartiet välkomnar Riksrevisionens granskning av Sveriges internationella bistånd och instämmer i vikten av en tydligare redovisning och rapportering till riksdagen, särskilt när det gäller de långsiktiga effekterna av biståndet. Det är naturligtvis oerhört viktigt att biståndet används på rätt sätt och till det som det var tänkt. Men jag vill starkt betona att det svenska biståndet under lång tid har setts som ett föredöme globalt och fått mycket goda betyg i internationella jämförelser, exempelvis i OECD:s granskning.

Det är mot den bakgrunden oroande att den nuvarande regeringen försöker ge en annan bild av biståndet. Man talar om att biståndet inte har varit tillräckligt effektivt och väl fungerande. Även det som fungerar bra kan självklart bli bättre, men att biståndet fungerat dåligt är faktiskt inte sant. Vi ska tvärtom vara stolta över vårt internationella bistånd. Det är ett bistånd som regeringen nu i snabb takt håller på att förändra och försämra.

Riksdagens övergripande mål för biståndet är att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Vi oroas därför av att regeringen i reformagendan i alltför hög utsträckning betonar vikten av att biståndet ska gynna svenska intressen, som handel och näringsliv. Jag vill betona att biståndet i första hand ska gynna mottagaren och inte givaren, det vill säga fattiga och förtryckta människor och inte svenska företag och svenskt näringsliv.

Regeringen säger sig vilja öka transparensen, effektiviteten och kvaliteten i fråga om biståndet, men det stämmer dåligt överens med att regeringen redan tidigare avskaffade informationsstödet till civilsamhällets organisationer. Det var ett stöd som till stor del användes för att just granska och sprida kunskap om det svenska biståndet. I praktiken innebär detta en direkt avveckling av en lång rad informationskanaler, vilket i sin tur minskar transparensen och kvaliteten i fråga om svenskt bistånd. I och med ett minskat informationsstöd blir även möjligheten att granska vad svenska biståndspengar används till mindre. Möjligheten till en bred och folklig debatt om biståndet kringskärs. Detta är också något som OECD tar upp i sin utvärdering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges interna-tionella bistånd - uppföljning, utvärde-ring och rapportering

Det bidrar inte heller till ökad måluppfyllelse när biståndet uppenbarligen används helt felaktigt, till saker som inte får räknas som bistånd. Alltmer biståndspengar används för kostnader som inte hör till bistånd, som det stöd på 893 miljoner kronor som går till inhemska kostnader för integration för ukrainska flyktingar. Det är medel som tas från biståndet trots att det uttryckligen strider mot OECD-Dacs regelverk för vad som får räknas som bistånd.

Jag har inget emot att stödja ukrainska flyktingar, tvärtom. Men medlen till detta ska inte tas från bistånd då det uppenbarligen inte får räknas som bistånd. Sverige ska självklart följa de avtal som gäller för hur biståndspengar får användas.

Migrationsverket får en stor summa från biståndet och blir därmed en av de största biståndsmottagarna. Regeringen har även aviserat en ny strategi med 3 miljarder från biståndet för att bekosta återvändande utan att vara tydliga med vilken typ av återvändandekostnader som kan finansieras med internationellt bistånd.

Enligt OECD-Dacs regelverk kan enbart frivilligt, tryggt och värdigt återvändande av flyktingar från ett utvecklingsland till ett annat vara biståndsverksamhet. Återvandring från Sverige kan aldrig någonsin finansieras med någon form av biståndsmedel.

Att alltmer bistånd används för att bekosta sådant som inte är bistånd bidrar inte till målen om minskad fattigdom och minskat förtryck. I stället ser vi hur regeringen låter världens fattiga betala för dyra migrationspolitiska reformer.

Att regeringen och Sverigedemokraterna redan tidigare övergett enprocentsmålet och ytterligare sänker biståndet i en tid när den extrema fattigdomen ökar och behoven är som allra störst är ett slag mot de människor som har det allra svårast i världen.

Det är också djupt oroande att regeringen lämnar fyra strategier när det gäller några av de fattigaste och mest utsatta människorna i världen - Kambodja, Mali, Sydsudan och Burkina Faso. Det bidrar inte heller till måluppfyllelsen om att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Det finns inte heller några garantier för att färre strategier bidrar till att öka transparensen, effektiviteten och kvaliteten i fråga om det svenska biståndet.

Vänsterpartiet står upp för ett generöst bistånd. Vi slår vakt om enprocentsmålet i fråga om biståndet och avsätter också pengar i vår skuggbudget för detta. Vi anser att biståndet självklart ska följa regelverket och riktlinjerna för hur bistånd får användas. Vi står upp för demokrati, mänskliga rättigheter och stöd till världens fattiga och utsatta.