Protokoll 2024/25:33 Onsdagen den 20 november

ärendedebatt / Riksrevisionens rapport om statens skydd av hotade personer
Anf. 65 Helena Vilhelmsson (C)

Fru talman! För en tid sedan presenterade Dagens Eko siffror som visar att antalet personer som lever med någon form av skyddad identitet ökat drastiskt. Jag tror att Dagens Eko rapporterade att det var över 31 000 personer. De som står för ökningen är kvinnor och barn som lämnat våldsamma relationer. Det här är naturligtvis oacceptabelt. Det är oacceptabelt för ett land som Sverige när vi som nation inte kan skydda personer mot förövare på annat sätt än genom att kraftigt begränsa deras vardag. Det som händer är att offrens vardag begränsas. För att använda ett uttryck som en av de gömda kvinnorna själv använder är det så att de lever i ett fängelse utan väggar.

Riksrevisionens granskning slår fast att staten inte arbetar tillräckligt effektivt för att skydda hotade personer. Många som behöver skydd får det inte beviljat. För dem som får skydd beviljat är det inte alltid verkningsfullt. Skyddsåtgärderna, det vill säga kontaktförbuden, innebär som jag nämnde stora begränsningar, trots att de här personerna inte gjort något kriminellt. De har för det mesta bara råkat bli kära i fel person.

Jag ställer mig lite tvivlande till om de åtgärder som regeringen nämner faktiskt räcker till. Jag är inte så säker på att de leder till vare sig fler kontaktförbud eller strängare straff vad gäller kontaktförbuden.

Jag är dock mycket glad över att kontaktförbudsutredningens betänkande överlämnats till regeringen. Det tråkiga är att det under innevarande år inte finns någon proposition om detta på propositionslistan. Men vi har hört här att remisstiden gick ut alldeles nyligen och att man kommer att jobba med detta.

Det är viktigt att den här lagändringen kommer på plats. Jag skulle dock ha önskat mer. Jag är lite tveksam om kriterier som tidigare förföljelser och otillbörlig övervakning faktiskt räcker för att vårt rättsväsen ska döma till fler, längre eller strängare kontaktförbud. Min vädjan till regeringen är att vara oerhört tydlig i dialogen med våra myndigheter och i regleringsbrev och myndighetsinstruktioner. Jag tror att man måste vara det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens skydd av hotade personer

Jag tillåter mig att citera Skatteverket, även om de inte är här för att kunna försvara sig. Skatteverket säger att dess uppgift är att se till att människor med skyddad identitet ska kunna leva som vanligt. Men det är ju en omöjlighet. Jag hoppas att jag slipper läsa fler sådana citat från Skatteverket. Skatteverkets uppgift är inte att se till att människor med skyddad identitet ska kunna leva som vanligt, utan Skatteverket ska tillsammans med andra myndigheter samt regeringen och riksdagen se till att skyddad identitet inte behövs. Det hoppas jag kommer att framgå i ett regleringsbrev till Skatteverket.

Med dagens konstruktion av kontaktförbudslagstiftningen omfattas skyddspersonerna av statens skydd men inte deras anhöriga. Det innebär en verklig inskränkning i skyddspersonernas vardag. När man åker och hälsar på anhöriga, till exempel vid jul eller påsk, kan förbudspersonen stå där och vänta. Det är en stor brist i dagens system.

Det är bra att skyddsområdet ska kunna utökas, kanske till en hel kommun. Vi har själva varit med och voterat för sådana saker här i kammaren. Men i förlängningen måste kontaktförbudslagstiftningen förändras i grunden, precis som vi skriver i vår följdmotion. I dag är det så att skyddspersonen har ett område runt den plats där hon bor - ja, jag säger "hon" - och kanske barnens skola. Det området får förövaren inte komma in i. I stället borde det vara tvärtom: Förövaren bor på ett ställe och har sitt jobb någonstans, och ett område runt dessa platser får han inte lämna. Ska förövaren gå utanför det området får den personen höra av sig till polisen och brottsoffret. Jag vet att det knottrar sig lite på många jurister när de hör det här, men jag tycker att det är däråt vi måste röra oss. Det är då vi på riktigt kommer åt problematiken. Det är förövarens vardag som ska begränsas, inte brottsoffrets.

Med det yrkar jag bifall till Centerpartiets reservation, som har nummer 2.