Herr talman! Jag tackar Joakim Järrebring för frågorna.

I medier tycker jag att det här har varit ganska tydligt. Efter att kvotförhandlingarna var klara var landsbygdsminister Peter Kullgren ute och sa att vi gärna hade sett ett annat resultat. Men det här var det bästa resultat vi kunde få. Hade vi inte suttit kvar vid bordet hade kvoterna ökat rejält. Hade det då varit bättre att lämna bordet, säga nej och få högre kvoter? Ja, kanske medialt, för det hade sett bra ut om Sverige sagt nej. Men för fisken i Östersjön hade det spelat roll på så sätt att fler fiskar blivit uppfiskade. Det gör alltså faktiskt skillnad om man sitter vid bordet och är med även om man inte får det resultat som man verkligen vill ha.

När vi hade överläggning i miljö- och jordbruksutskottet och när vi tog beslut i EU-nämnden var det över huvud taget ingen tvekan om mandatet för vart vi ville. Jag tycker att det var väldigt tydligt vad som var målet. Samtidigt vet vi att det är jättesvårt att nå det här målet, eftersom de andra länderna runt Östersjön har en helt annan syn på frågan och tydligen en helt annan syn på hur Östersjön och dess fiskbestånd mår. Därför finns det ett jättejobb att göra. Tack vare att Peter Kullgren satt kvar vid bordet fick vi ändå ned kvoterna rejält jämfört med vad vi hade fått om vi lämnat bordet.

Det, herr talman, vill jag hävda är att ta ansvaret och bära ansvaret. Även om man inte får det resultat man önskar har man lyckats komma en bit på vägen. Det är bättre än ökade kvoter.