Fru talman! Jag tackar för svaret från Paulina Brandberg.

Syftet med interpellationen var att lyfta fram Raoul Wallenberg-institutets närmast unika ställning som resurs i arbetet med att främja forskning och sprida viktiga kunskaper om mänskliga rättigheter. Om jag förstått situationen rätt är Paulina Brandberg ansvarig i regeringen för frågor om demokrati och jämställdhet, och av det skälet ställde jag min interpellation till henne. Jag har dock full respekt för den samordning som kan ske i Regeringskansliet utifrån specifika ärenden.

Att jag lyfte frågan har sin bakgrund i ett möte med länsstyrelsen i Skåne nyligen, som jag deltog i. Raoul Wallenberg-institutets verkställande direktör slog larm om att det finns en uppenbar och akut risk för att all den kunskap man har kring folkrätt och humanitär rätt i ett globalt perspektiv går förlorad för allmänhet och studenter genom den budget för kommande år som regeringen tagit fram och riksdagen nu håller på att behandla. I det läget anser jag att det är viktigt att agera och uppmärksamma regeringen på problematiken.

I sammanhanget bör betonas att Raoul Wallenberg-institutet är en fristående stiftelse. Även om det för 40 år sedan grundades av professor Göran Melander vid Lunds universitet ingår det inte i universitetets organisation på annat sätt än att en rad studenter och forskare använder sig av institutets bibliotek och databaser.

En stor del av institutets samlade kunskaper ligger till grund för insatser som bedrivits och bedrivs internationellt för demokratisk utveckling och de universella mänskliga rättigheterna.

Låt oss för några ögonblick blicka tillbaka 40 år till när Raoul Wallenberg-institutet bildades! Det skedde under kalla krigets tid och föranleddes kanske också av att mänskliga rättigheter i mitten av 1970-talet stod i särskilt fokus med Demokraternas Jimmy Carter som president i USA.

Carter lyfte upp dessa frågor på agendan i avgörande kontrast mot det dåvarande östblockets enpartistater. Man får nog också påstå att det ledde till ett uppsving under ett par decennier för de demokratiska idealen och framtagandet av en del konventioner som vi nu arbetar med. Det handlar om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och inte minst om barnkonventionen, som ju sedan några år tillbaka är svensk lag. I alla dessa frågor har Raoul Wallenberg-institutet en djup och ingående kunskap, som de delar med sig av på olika sätt.

Brott mot folkrätten finns kartlagda i det som vad jag förstår betecknas som världens första databas i sitt slag. På institutet kombineras forskning inom mänskliga rättigheter med direkt engagemang på plats i samarbete med lokala partner i över 40 länder. Institutet är verksamt i Asien, Latinamerika, Afrika och Europa. Nu finns också långt framskridna planer på att etablera kontor i Kiev i Ukraina, för att vara på plats som samarbetspartner och resurs i kommande EU-anslutningsprocess.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I svaret framhåller statsrådet Paulina Brandberg att politikens mål är att säkerställa full respekt för Sveriges internationella åtaganden och att det målet är sektorsövergripande och ska genomsyra all politik. Jag vill därför följa upp med en fråga om Paulina Brandberg bedömer att Raoul Wallenberg-institutets samlade kunskap och databaser om mänskliga rättigheter är värdefulla och därmed behöver värnas för kommande och pågående forsknings skull. Om så är fallet kanske det finns hopp om någon form av initiativ för att värna verksamheten.