Fru talman! Jag välkomnar mycket av det som regeringen nu gör för att bekämpa gängkriminaliteten. En hel del av det som Gunnar Strömmer nämner är också sådant som vi socialdemokrater påbörjade arbetet med. Låt mig ta ett konkret exempel som nämndes här: förverkandelagstiftningen, som Gunnar Strömmer själv har benämnt som en av de viktigaste kriminalpolitiska reformerna på 60 år. Gott så! Men det är ingen svensk maffialag.

Det som har varit framgångsrikt, inte minst i USA, och som vi har inspirerats av när vi säger att vi vill se en svensk maffialag - nu vill jag att särskilt Sverigedemokraternas representant här spetsar öronen - har varit det samlade greppet men faktiskt också flera centrala beståndsdelar som helt saknas i regeringens repertoar.

Vi socialdemokrater har mycket riktigt lagt fram ett utskottsinitiativ med fyra konkreta punkter i justitieutskottet. Vi menar att regeringen behöver undersöka hur de kan implementeras i en svensk rättskontext, men självklart kan det finnas fler saker som mycket väl skulle kunna undersökas för att sammantaget leda till att man kan ta fram en svensk maffialag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad vi konkret har pekat på är först och främst en punkt som handlar om straff och bevisning. Närmare bestämt ska samtliga gängmedlemmar kunna dömas som delansvariga om andra inom en kriminell organisation begår tillräckligt allvarliga brott som man som medlem eller ansluten till ett kriminellt gäng har haft eller borde ha haft insikt om. För sådana brott ska det givetvis utdömas längre straff.

Den andra punkten handlar om ett utvidgat kronvittnessystem. Jag vill vara tydlig med att vi socialdemokrater införde ett kronvittnessystem redan förra mandatperioden. Ett sådant finns alltså. Men så som det används i RICO-lagstiftningen i USA är det ännu mer inriktat på att komma åt gängtopparna. Här finns också en koppling till den föregående punkten. Genom ett kollektivt straffansvar skapar man starkare drivkrafter för fler att ange dem som finns högre upp i hierarkin.

Den tredje punkten handlar om att komma åt maffians företagande men också andra företag som inte själva bedriver kriminell verksamhet men som göder den kriminella ekonomin och de maffialiknande organisationerna genom att göra business med dem. Det tas alldeles för lätt på detta inom svenskt näringsliv i dag. Det är här möjligheten att åtala juridiska personer kommer in.

Den fjärde punkten handlar om hur myndigheterna ska jobba utifrån en sådan lagstiftning. Vi pekar specifikt på Ekobrottsmyndigheten som kan behöva en särskild maffiaenhet, men här behöver naturligtvis olika alternativ övervägas.

Jag vill passa på och framföra att Ekobrottsmyndigheten behöver utvecklas, inte avvecklas. Det säger jag särskilt med anledning av att det har börjat ryktas om att regeringens utredare planerar att föreslå en nedläggning av Ekobrottsmyndigheten. Det vore fullkomligt förödande för kampen mot den organiserade ekonomiska brottsligheten i vårt land.

Jag frågar helt enkelt igen: Är justitieministern beredd att utifrån dessa fyra punkter utreda införandet av en svensk maffialag, eller utesluter han dessa punkter?