Fru talman! Tack till finansministern. Jag hör vad finansministern säger, och jag hör också vad hon inte säger. Jag hör att hon precis som jag lyfter fram behovet av den så kallade blåa tillväxten. Den är oerhört viktig för Sverige. Jag hör hur exportberoende vi är. Jag hör en redogörelse för hindren, men jag hör ganska lite om möjligheterna.

Det är alldeles utmärkt, precis som finansministern redogör för på slutet, att man har beslutat sig för att vara en försiktig general. Det är viktigt att vara försiktig när man hanterar statsstöd. Det är viktigt för omsorgen om Sverige, för svenska företag och för svenska skattebetalare. Detta är komplicerad och avancerad materia.

Man skulle kanske önska att den här försiktigheten gick igen på andra områden och att den också besjälade finansministern när man pratar om bilprovningen eller om rot och rut. Men här är det tydligen väldigt viktigt att vara extra försiktig. Det gör mig lite förbryllad, och jag skulle önska någon form av viljeinriktning.

Jag har lyssnat på och deltagit i många debatter med finansministern, och vi har mötts i tider då Sverige har haft det otroligt svårt. Vi har levt i en mörk tid under ganska många månader nu, och det är därför jag tänker att det hade behövts någon form av fingervisning. Finansministern lyfte fram stämpelskatten och en del andra reformer. Men tonnageskatten är om inte en byggsten så ändå en puck som dyker upp i diskussioner kring svensk sjöfart hela tiden. Jag tror att det vore väldigt välgörande med en fingervisning om vad den regering som Elisabeth Svantesson är en del av kommer att göra av den. Jag har ännu inte riktigt uppfattat vad inriktningen är.

Är man beredd att gå fram med någon form av uppdatering, uppgradering, revidering eller översyn? Det är för mig oklart. Den typen av tydlighet tror jag att vi behöver här i kammaren i dag, inte minst i beredskapshänseende. Som Elisabeth Svantesson själv sa räcker det inte så här. Det behövs mer.