Fru talman! Energi- och näringsministern har här i dag lagt ut texten och resonemangen kring de frågor som jag har ställt. Jag skulle egentligen kunna sammanfatta dem mycket kortare än vad som precis gjordes i talarstolen mitt emot mig.

Första frågan var: Är ministern och regeringen beredda att ompröva sitt beslut att inte stå för kostnaden för landanslutning gällande havsvindkraftsprojekt? Där är svaret nej.

Den andra frågan var: Om inte, hur kommer ministern och regeringen att kompensera skåningarna för bortfallet i elproduktion till följd av Vattenfalls beslut att pausa havsvinkraftsprojektet vid Kriegers flak? Där är svaret: inte alls.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är faktiskt så - och det hoppas jag att det inte råder någon diskussion om - att Kriegers flak fullt utbyggd bidrar med 2,7 terawattimmar el per år från 2030, som precis sades här. Det är, precis som också sades, el till en halv miljon hushåll i Skåne. Jag hoppas att det inte heller råder några som helst tvivel om det, energi- och näringsministern.

Fru talman! Denna regering har väldigt enträget försökt ge sken av att det nu händer saker i energipolitiken. Under valrörelsen 2022 i Skåne lovades det mer energiproduktion och att den snabbt skulle komma på plats. Det lovades också ett högkostnadsskydd före jul. Oärligt, skulle man kunna kalla det.

Hur det blev med högkostnadsskyddet vet vi alla - det blev ingenting. Men man skulle ju kunna tänka sig att det skulle kunna bli något av energiproduktionen. Här skulle regeringen kunna kliva fram och säga: Nu ser vi till att få el på plats till skåningarna - och det väldigt snabbt.

Regeringen skryter gärna om att man har gett tillstånd till två vindkraftsparker till havs. Det är inget fel i det; det är välkommet. Men som ledamoten Fundahn sa: Det gör ingen skillnad om det inte byggs någon havsvindkraft.

Vindkraftsparken vid Kriegers flak, som skulle kunna ge väldigt mycket el till 2030, låter regeringen med berått mod bara förvandlas till noll och intet. Det är faktiskt ganska häpnadsväckande när man tänker på det - eller tänker till lite - framför allt när man som jag stod i debatterna i Malmö, Lund, Ystad eller var det nu kunde vara i Skåne och hörde ministerns partikamrater gasta om mer elproduktion nu och att det skulle gå snabbt. När regeringen väl får chansen att se till att det skapas mer energiproduktion - dessutom snabbt - går den i stället in och lägger fälleben för den energiproduktionen.

Det kan finnas två anledningar till detta. Den första är det som jag tycker att man kan utläsa av svaret: att det är marknadsliberala hänsyn som spelar in. Det är då viktigt att plötsligt bli en hårdför ideolog och ta ett kliv tillbaka från att öka energiproduktionen för skåningarna. Det är ett ställningstagande man kan göra, men i så fall utgår jag från att de marknadsliberala principerna kommer att genomsyra hela energipolitiken, från norr till söder, och alla kraftslag och inte bara energipolitiken för skåningar och havsvindkraftsparker.

Den andra möjliga orsaken är att aversionen mot vindkraft är så stark att alla försök att bygga ut den, till och med till havs, stoppas eller i alla fall möts med njugghet och likgiltighet.

Vi vet att det finns företrädare för regeringsunderlaget som i det närmaste får kväljningar, alltså fysiska kväljningar, bara av tanken på vindkraft. I så fall är skälen inte typiskt ideologiska utan snarare principiella.

Fru talman! Innan jag avslutar vill jag uppmana energi- och näringsministern att släppa de ideologiska skygglapparna eller de principiella ståndpunkterna eller vad det nu är och se till att det skapas mer energiproduktion i Skåne. Man kan göra en rent kostnadsmässig kalkyl: Vad kommer det att kosta Skåne och skåningarna om denna investering inte görs? Förutom detta med jobb och tillväxt kommer det att gräva hål i skåningarnas plånböcker. Vill ministern det?