Fru talman! Jag beklagar att jag missade frågan om ägandeförhållanden.

Svensk försvarsindustri har över tid klarat omställningen mycket väl. Naturligtvis finns det ett arv från kalla kriget som byggde på neutralitet i krig och alliansfrihet. Men omställningen som man gjorde efter kalla krigets slut var faktiskt framgångsrik. Den genomfördes inte minst av Björn von Sydow när han var försvarsminister i slutet av 90-talet.

Björn von Sydow gjorde tre viktiga reformer. För det första uppmanade han försvarsföretagen att gå ut på den internationella marknaden. I stället för 80 procent nationellt och 20 procent internationellt vände man på förhållandet. För det andra privatiserades all försvarsindustri under den tiden. Det sista som gjordes var privatiseringen av Celsius. Jag tror att den reformen var framgångsrik. För det tredje öppnades det för utlandsägande i svensk försvarsindustri. Det var nog viktigt för många försvarsföretag, då de fick tillgång till globala försörjningsorganisationer och ibland också bättre marknadstillträde. De reformerna var viktiga.

Man kan ha olika uppfattningar om ägandeförhållanden. En del länder använder sig av det som heter golden share, som innebär upp till 8 eller 9 procent vid utlandsföretagande. Företagen kan också vara helt privatägda, som de amerikanska företagen är. Jag är öppen för resonemang kring detta. Det man behöver tänka till om är rådighetsfrågan och naturligtvis hur vi ser till att de här företagen, som är extremt viktiga för svensk säkerhet, inte drabbas av utländskt förvärv. Det finns krav från ISP. Det måste vara svensk vd, och man måste ha tillverkningstillstånd. Delar måste också ha svensk styrelse.

Fru talman! Jag ber om ursäkt och ber om att få återkomma vid ett senare tillfälle för att utveckla resonemanget kring K-företag, för de är väl så viktiga att diskutera. Jag tackar Johan Andersson för en viktig debatt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.