STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det gläder mig när ledamoten Järrebring ställer interpellationer, för då får man verkligen prata om riktig klimatpolitik. Man får prata om vad som är de faktiska lösningarna för att Sverige ska minska sina utsläpp, för att Sverige ska vara ledande i EU och för att svenska företag inte bara ska kunna producera rena varor och tjänster för Sverige och Europa utan också kunna exportera dem världen över. Liksom under industrialiseringen och digitaliseringen kan Sverige verkligen vara det land som bidrar till en avancering för klimatet världen över.

Det här är därför en väldigt bra interpellationsdebatt. Det är bra att vi får prata om hur vi faktiskt ska kunna leverera klimatpolitik på riktigt och inte bara stå och tala om mål, vems siffror som stämmer och vem som har starkast ambition i vad man vill uppnå. Nu kan vi i stället prata om hur man uppnår det. Hur tar vi oss hela vägen fram?

Jag nämnde i mitt svar olika satsningar och åtgärder som regeringen genomför, utvecklar och startar. Om vi lämnar dem åt sidan kanske vi i stället kan fokusera på det som ledamoten själv valde att lyfta upp, nämligen hur vi ser till att vår elförsörjning ligger i linje med de behov som industrin har.

Det här är en fråga som kanske inte nödvändigtvis var i fokus för interpellationen. Utan att gå in på alldeles för många detaljer kan jag säga att regeringen delar ledamotens mening. Om man läser regeringens inriktningsproposition för just energifrågorna märker man alltså att regeringen tydligt konstaterar att det är vindkraft som på kort sikt kommer att stå för den stora utbyggnaden av Sveriges elsystem.

Det vi ser nu är däremot att Sveriges vindkraft de senaste två decennierna har gått från 0 till 20 procent av vårt system. Det har inneburit svårigheter för oss att upprätthålla balans, upprätthålla en god effekt och upprätthålla bra priser. Det är ett problem som vi måste åtgärda.

Här någonstans börjar den politiska debatten tappa tålamodet, får man väl säga. Man landar ofta i skyttegravskriget: vindkraft eller kärnkraft. Sanningen är, vilket säkert ledamoten också är medveten om, mycket mer komplex än så. Vi kommer att behöva använda alla typer av lösningar som kan främja ett balanserat starkt elsystem. Vi kommer att behöva se en utbyggnad av mellanlagringar för batteri, alltså batterier som är mellanstora och kan bidra med lokal stärkande kraft. Detta får gärna ligga i anslutning till större landbaserade vindkraftverk.

Vi kommer för den havsbaserade vinden att behöva se vilka lösningar som kommer att kunna göra att man faktiskt inte bara bygger havsbaserad vindkraft utan också kopplar in den i vårt elnät. Är det vätgas? Är det gasturbiner? Hur ska vi göra för att få det hela att gå ihop?

Det blir tyvärr alldeles för sällan man får tala om den här problematiken i den politiska kontexten eftersom debatten ofta blir till en fråga om vindkraft eller kärnkraft. Men jag är övertygad om att vi kommer att behöva både vindkraft på land, vindkraft till havs och kärnkraft för att få ihop det här. Vi kommer inte att klara det utan kärnkraften, och därför kommer den här regeringen att fortsätta plocka undan regleringar som inte minst Miljöpartiet, men också Centerpartiet, har medverkat till och som hämmar kärnkraft i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen kommer att fortsätta förbättra villkoren för kärnkraft i Sverige så att vi faktiskt har tillräckligt mycket effekt för att leva upp till våra klimatmål på allvar.

Här kommer vi in på frågan kring infrastruktur för havsbaserad vind. Det är en fråga som har varit i ropet inte minst när Vattenfall har annonserat att man vill pausa sitt projekt för havsbaserad vind.

När Socialdemokraterna säger att ni vill finansiera kablar för havsbaserad vind - menar ni då att kostnaden ska hamna hos konsumenter och aktörer? Ska anslutningsavgiften alltså tas av alla andra, så som upplägget var när den tidigare rödgröna regeringen styrde? Är det aktörerna som ska betala, helt enkelt?