Herr talman! Självfallet ska ledamoten Järrebring få svar på sina utmärkta frågor, som fokuserar på hur regeringens omläggning av klimatpolitiken ska kunna bidra till en god balans. Många ska gynnas, till och med alla, som ledamoten själv nämnde. Vi ska få en ökad livskvalitet och en bättre levnadsstandard i våra samhällen. Det ska inte handla om att stänga av värmen och stänga av lamporna. Man ska inte sätta stopp för den fantastiska utveckling som inte minst marknadsekonomin har skapat. Fler tar sig ur fattigdom. Man kan starta företag. Man kan få ekonomin att växa och se till att fler får leva med hög levnadsstandard.

Det här är intressant ur en internationell aspekt. Vi möter länder som kraftigt ökar sina utsläpp - till skillnad från EU, som är ledande på att minska sina utsläpp, och till skillnad från Sverige, som har lägst utsläpp i hela EU tillsammans med Portugal. Vad är det då som gör att det skiljer sig så kraftigt? Jo, länder som Kina och Indien vill få sina ekonomier att växa, vill ta fler personer ur fattigdom och vill helt enkelt bli rikare länder.

Det är just därför det är så oerhört viktigt att vi ser till att klimatomställningen inte innebär att EU och Sverige rusar före, sätter en flagga på månen och lutar sig tillbaka. Vi behöver se till att fler delar av världen börjar minska sina utsläpp i stället för att kraftigt öka dem. I EU minskar utsläppen. EU har antagit lagstiftning som gör att man ligger i linje med Parisavtalet, och Sverige ligger tillsammans med Portugal längst fram i EU och har lägst utsläpp per capita.

Herr talman! Det som då kommer i centrum är ett begrepp som jag är särskilt intresserad av, nämligen global solidaritet. Hur ser vi till att visa solidaritet i klimatomställningen och ta med oss fler i den omställning som hela världen behöver genomföra? Det här är en global fråga, och en global fråga kräver globala svar. Då gäller det inte minst att utveckla det internationella klimatarbetet, som jag menar har varit negligerat under lång tid. Man har inte sett till hur Sverige kan vara en starkare part i andra länders klimatomställning.

I går tillsatte vi i regeringen en utredning som kommer att arbeta operativt med att hitta samarbeten där Sverige kan bidra till minskade utsläpp i andra delar av världen. Det handlar om hur man med svenska myndigheter, svensk kunskap och svenska företag kan hitta lösningar som andra länder är i behov av. Det finns många länder världen över som sitter med klimatplaner men inte kan verkställa dem. Det kan bero på brist på kunskap, avsaknad av en lösning eller produkt som man är i behov av eller brist på pengar. Därför har regeringen utökat klimatbiståndet. Det görs som en del av vår internationella vinkel i klimatfrågorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ledamoten Järrebring undrade varför vi inte kan ligga fast. Då undrar jag om ledamoten Järrebrings parti, Socialdemokraterna, hade legat fast vid den tidigare klimatpolitiken, som man sedan tog avstånd från. Hade man legat fast på planen att gå upp till den nivå av reduktionsplikt som skulle göra att man nådde Sveriges transportmål nationellt? Hade man fortsatt bedriva den politiken om man fått makten igen? Nu är det väldigt bra att ledamoten balanserar och påpekar att det fanns stora problem med att man hade en politik som inte arbetade med folk utan emot folk.

Slutligen vill jag nämna att ledamoten Söderberg inte kunde påpeka vilken källa utöver SCB som mäter produktionsbaserade utsläpp och inte territoriella utsläpp, som är det som Sveriges regering rapporterar till FN och EU och gentemot Parisavtalet. Vad är det för källa, frågar jag återigen, utöver SCB som man använder för att göra det uttalande man gör här om att Sveriges utsläpp ökar?