Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Det var bra att det blir tydligt för dem som eventuellt lyssnar till debatten att vi talar om olika statistik.

Utgångspunkten för min frågeställning var SCB:s siffror. Jag tror att ministern och jag är överens om att det är ett problem att vi orsakar ökade utsläpp, oavsett om de är importerade eller konsumtionsbaserade, när vi får väldigt tydliga indikationer på att klimatomställningen i världen i stort inte håller måttet. Vi får flera signaler om att 1,5-gradersmålet i princip är omöjligt att klara. Varje liten tiondels grad som vi klarar att pressa ned uppvärmningen med är otroligt viktig, till skillnad från vad som sades av interpellanten i den föregående debatten med ministern.

När jag nu har satt min frågeställning i detta perspektiv tänker jag att det finns en politisk realitet för varje politiker och varje regering. Ibland är det politiskt önskvärda inte möjligt, utan man får nöja sig med det politiskt möjliga. För mig spelar det ingen roll hur man klarar klimatomställningen. Att lägga om klimatpolitiken kan absolut vara rätt.

Den tidigare regeringen drev en effektiv miljöpolitik i så måtto att vi var på väg att nå 2030-målen. Det krävdes mer för att klara helheten. Det vi inte riktigt kunde se att den förra regeringen klarade av var att göra det på ett sätt som hade stöd i befolkningen i stort. Det här har ministern framfört i många debatter, och jag är helt enig om det. Jag tror verkligen att det var en starkt bidragande orsak till att vi nu har den regering vi har.

Det har också krävt att socialdemokratin har fått idka självkritik och utveckla sin egen klimatpolitik för att på ett bättre sätt möta kravet på att alla ska gynnas av den gröna omställningen. Vi ser ju inte omställningen som bara av ondo, utan vi ser den också som en otrolig möjlighet för Sverige och svenska folket att kunna ta del av tillväxt även i framtiden. Jag vet att ministern och jag är helt överens om det.

I tidigare debatter med ministern har jag ställt frågan om det inte hade varit bättre att låta den politik som skulle leda till fortsatt minskade utsläpp ligga fast innan man presenterade ny politik. Jag kan förstå argumenten, som även framfördes i ministerns svar, om att vi hade en ekonomisk situation som gjorde att man behövde kompensera svenska folket på en rad olika sätt. Men man hade kunnat göra det på ett annat sätt än att ta bort reduktionsplikten, även om den behövde justeras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu blev det ganska hattigt. Först sänkte man reduktionsplikten. Sedan höjer man den. Det är den kraftiga sänkningen, som man i ett senare skede nu ska förändra, som orsakar en stor del av de ökade utsläppen, precis som ministern pekade på i sitt svar.

Jag vill egentligen bara upprepa min fråga: Är det här ett resultat av vad som är politiskt möjligt, eller är det också det politiskt önskvärda?