Herr talman! Jag tackar statsrådet, som nu har bedyrat att strategin är att utgå från det senaste underlaget från IPCC och att låta det genomsyra klimatarbetet på berörda myndigheter under regeringen. Det låter jättebra - betydligt bättre än hur det lät från den förra regeringen! Men på vilket sätt låter regeringen slutsatserna från IPCC:s arbetsgrupp 1, som alltså representerar den fysikaliska vetenskapen, genomsyra berörda myndigheter? Jag utgår från att statsrådet förstår skillnaden mellan arbetsgrupp 1, det vill säga den vetenskapliga, och arbetsgrupp 2, den alarmistiska.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Oseriösa och ovetenskapliga röster är mycket starka i offentligheten. Frågan är varför. FN:s generalsekreterare António Guterres säger till exempel, i min översättning: "Vår planet står på randen. Ekosystem kollapsar, vårt klimat imploderar och mänskligheten bär skulden."

Alla är dock inte lika alarmistiska. John Clauser, nobelpristagare i fysik 2022, poängterar att missriktad klimatvetenskap har metastaserats till chockerande journalistisk pseudovetenskap. Enligt hans mening finns det ingen riktig klimatkris. Varför säger han så, och vad säger vetenskapen hos IPCC, som statsrådet så förtjänstfullt refererade till?

I det vetenskapliga underlaget på närmare 4 000 sidor från IPCC - det som fokuserar på den fysikaliska vetenskapen, alltså från arbetsgrupp 1 - ges inget stöd för en stundande klimatkatastrof, åtminstone inte när man beaktar det medelscenario som IPCC numera finner mest trovärdigt. I samma scenario uppskattar man att det blir ytterligare 1,4 graders uppvärmning utöver den temperaturhöjning som redan skett, alltså 2,7 grader till seklets slut. En temperaturökning på enbart 1 ½ grad saknar all verklighetsförankring och är ett oseriöst och ovetenskapligt påhitt från politiken.

I rapporten AR5 från 2013 talade IPCC om ett referensscenario med utsläpp som väntades öka till 1 200 gigaton koldioxid per år fram till seklets slut. Inte undra på att många blev nervösa!

I den senaste rapporten, AR6, från 2023 framställs ett medelscenario som mest realistiskt. Då handlar det om utsläpp på 10 gigaton koldioxid per år till seklets slut. Det är en hundratjugondel av vad man trodde för bara några år sedan. Hur anser statsrådet att denna förändrade bild reflekteras i de svenska klimatmålen?

Varför tror IPCC att världen landar på 10 gigaton koldioxid per år vid seklets slut? Jo, det bygger naturligtvis på att de stora utsläpparna såsom Kina och Indien håller fast vid sina planer på att radikalt minska utsläppen till 2060 respektive 2070. Där någonstans vänder kurvan ned. Men varför gör de inte mer här och nu, kanske statsrådet undrar? Svaret är att koldioxiden är en biprodukt av pålitlig energi som bekämpar fattigdom och säkrar ekonomisk tillväxt. Därför måste det få ta lite tid.

Om världen når 10 gigaton koldioxid per år vid seklets slut beror givetvis inte ett endaste dugg på vad Sverige gör. Varken Kina, Indien eller någon annan av de stora utsläpparna kommer någonsin att vilja gå i våra fotspår eftersom vi så uppenbart förstör för oss själva. Politiken sanktionerar nedläggning av fungerande elproduktion samtidigt som gigantiska projekt i norr sponsras innan de ens kan försörjas med tillräckligt med elektricitet. Man suger ut skattebetalarna, förstör miljön, stjäl våra pensionspengar och gynnar riskkapitalister.

Herr talman! Det är inte klimatet som är problemet för Sverige och svenskarna - det är klimatpolitiken. Titta på skräckexemplet Tyskland, som nu håller på att avindustrialiseras!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige ska bidra med 8 miljarder till FN:s gröna klimatfond fram till och med 2027. Hur kom man fram till den siffran? Varför inte 4 miljarder? Har statsrådet frågat Sveriges skattebetalare hur man ställer sig till att betala i runda slängar 1 600 kronor per hushåll för att begränsa utvecklingsländernas klimatavtryck? Det här är inte en långsiktigt klok politik.