Herr talman! Säkerhet och energiförsörjning är två saker som går hand i hand. För två år sedan tecknades ett avtal kring Östersjön efter att Putins blodiga invasionskrig startat. Det var ett avtal om ett tätare samarbete kring förnybar energi för att komma bort från rysk olja och gas men också för att stärka den gemensamma motståndskraften.

Man beslutade att bygga ut den havsbaserade vindkraften i Östersjön med närmare 20 terawattimmar - sju gånger så mycket som dagens kapacitet. Detta stärkte vår gemensamma säkerhet. Men det svarade också upp mot företagens efterfrågan - både småföretagens och den stora basindustrins. Det är något som Svenskt Näringsliv också har vittnat om.

Ulf Kristerssons regering valde dock en lite annan väg. Man har nu stoppat 13 vindkraftsparker till havs och därmed lagt en våt filt över den förnybara energin, inte bara här hemma i Sverige utan i förlängningen också längs Östersjöns alla kuster. Man har gjort det utifrån Försvarsmaktens nej och med säkerhetspolitiska argument - argument som var de rakt motsatta för bara två år sedan och som samtidigt nu klart och tydligt ifrågasätts, bland annat av Totalförsvarets forskningsinstitut och av Saab, som dessutom är tillverkare av de sensorer som statsministern nu hävdar skulle hämmas av utbyggd vindkraft.

För någon som, likt statsministern, värnar svensk säkerhet väcker det här onekligen frågor. Jag skulle därför vilja fråga statsministern: Hur kommer det sig, så kort inpå att beslutet har fattats, att både expertmyndigheter och svensk försvarsindustri nu ifrågasätter statsministerns och regeringens beslut och dessutom hävdar motsatsen, nämligen att det skulle stärka svensk säkerhet snarare än försvaga den?

(Applåder)