Fru talman! Jag vill uppehålla mig vid utredaren och vilka lösningar som är möjliga om man är en duktig utredare. Det har kommit för mig att det finns möjligheter och potential. Kanske kommer vi att få se lösningar som jag inte har tänkt på - jag är inte jurist och kan inte se alla de delarna. Jag vet också att kvinnoorganisationerna har referenser till vad de vill se: Så här måste det fungera. Precis som justitieministern sa kan det också komma fram nya saker som är ännu bättre än vad vi var och en på sitt håll tidigare har tänkt. Det är med den förhoppningen jag ser på detta.

I det ligger också den rättshjälp vi hade i början av 90-talet. Ledamoten Martina Johansson tog upp att det fanns moderata motioner när den socialdemokratiska regeringen tog bort den delen, de fem timmar man kunde få med ett antal kronor som sedan kunde bli några tusenlappar. Det räcker dock väldigt kort tid om man har en bodelning som sträcker sig över flera år. Det fanns lite spännande tankar kring detta som jag har gott hopp om att utredaren ska titta på.

Jag skulle vilja avsluta med att tala om vår demokrati Sverige, där det finns saker och ting under ytan som man tänker sig inte finns hos oss. Det är ju så de flesta tänker tills de ser de problem som finns. Det är viktigt att förstå att även om det inte är en stor grupp jämfört med befolkningen som skriker och är högljudda är det ändå väldigt skadliga saker som händer. Det är viktigt att ha stora öron och lyssna på detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kvinnoorganisationerna har varit med vid rundabordssamtalen, som jag förstår det. Det finns berättelser om att de inte har kunnat få något gehör där. Det finns alltså lärdomar att dra hela vägen när det gäller hur vi når fram och får den bästa rättsstaten.

Jag ser hopp om att gå från hopplöshet till hoppets fulla potential.