Fru talman! Jag gör några reflektioner utifrån debatten.

Först gäller det fjolårets förslag om ett totalstopp för fisket. Då hade vi inte haft någon strömming. Då hade vi bara haft "surt". Sedan sades det att det finns ett symboliskt värde i att säga nej någon gång. Det tycker jag är jättebra. Det är något som Sverigedemokraterna har sagt i många år och som nu Socialdemokraterna har tagit efter - det är väldigt bra. Men jag tror att detta är fel gång att säga nej, för det skulle leda till en mycket större kvot. Som många debattörer har sagt här uppe i talarstolen finns det inte så mycket tid, och det är bråttom att inte fiska för mycket.

Jag kan ta upp några exempel där vi har sagt nej och där Socialdemokraterna inte har sagt nej. När det gäller taxonomin i skogen var den rödgröna regeringens företrädare snarare stolt över att det hade gått igenom. Där tvingade Tidöpartierna och Centerpartiet tillsammans Sverige att säga nej. Restaureringsförordningen, som är skadlig i sin nuvarande utformning, har Sverige sagt nej till. Kommissionen bearbetade Österrikes miljöminister att gå emot sitt mandat från sin regering och sitt parlament, så det gick igenom ändå. När det gäller Farm to Fork krävde Sverigedemokraterna en konsekvensanalys för att säga ja. Vi fick naturligtvis inte det, så då sa vi nej. Det var rätt att säga nej där, för den konsekvensanalys som USDA, det amerikanska jordbruksdepartementet, sedan gjorde visade att det förslaget skulle leda till ökad svält i världen. Och det var rätt att säga nej till förslaget om skogsövervakning häromsistens, som var dåligt utformat. Där passade ett nej väldigt bra.