Protokoll 2024/25:30 Torsdagen den 14 november

interpellationsdebatt / Svar på interpellationerna 2024/25:137, 145 och 156 om sill och strömmingsbestånden i Östersjön
Anf. 119 Malin Larsson (S)

Fru talman! Jag kan konstatera att det är många av våra frågor som statsrådet inte svarar på. Men jag vill komma tillbaka till surströmmingen - syrad strömming som alltid har funnits där människor och strömming har funnits tillsammans. Men Ulvö gamla salteri vid Höga kusten var först med att konsumentförpacka strömming i plåtburk. Det skedde på 1890-talet, och då kunde den här delikatessen börja levereras till hela Sverige, och surströmmingsindustrin påbörjade sin utveckling - en surströmmingsindustri som uppskattas av många och har starka traditioner. Grunden i produktionen är våra kustfiskare som levererar strömming till producenterna.

Tillsammans omsätter yrkesfisket och strömmingsproducenterna 100 miljoner och sysselsätter många personer utefter kusten. Dessa företag bidrar till en hållbar livsmedelsproduktion med lokala arbetstillfällen och ett levande kulturarv. Medan den fisk som de storskaliga trålarna tar upp mals ned till fiskmjöl och blir till foder ger det småskaliga kustfisket oss surströmming men också inlagd sill, rökt böckling och färsk och förädlad fisk i lokala butiker och restauranger.

Jag har besökt flera av våra kustfiskare hemma i Västernorrland. Tillsammans med producentorganisationen Kustfiskarna Bottenhavet och flera av våra övriga svenska fiskeorganisationer har de presenterat en rad viktiga och konkreta åtgärder som den svenska regeringen kan vidta för att vända utvecklingen för strömmingen. Och det är detta vi nu måste lyssna till för att kunna förändra.

Det finns förslag på bordet. Det handlar om fredade områden, om att utveckla och förändra Ices instruktioner, om sundare förvaltning av säl och skarv, om att åtgärda bristerna i inrapportering av fångster, om tidsbestämda stängningar och mycket mer.

Ett konkret förslag som också statsrådets departement och Havs- och vattenmyndigheten har tagit del av är att inrätta ett fredningsområde i Jungfruhalet, som är ett tråldrag utanför Söderhamn. Här befinner sig strömmingen under vintern och växer till sig innan den till våren simmar in mot vår Norrlandskust. Ett fredningsområde på detta relativt lilla område skulle enligt Kustfiskarna göra stor skillnad. Här fiskar inte de finska båtarna, vilket gör att Finland borde gå med på förslaget. Statsrådet nämnde själv tidigare i dag vid ett möte att han har god kontakt med sin finske kollega. Ett tips är alltså att kasta ut frågan till andra sidan Bottenhavet, för det blir kanske napp.

Det finns alltså en rad bra förslag. Om traditionerna ska kunna fortsätta och vi ska kunna få äta vår efterlängtade surströmming krävs det att vi vänder utvecklingen och ser till att vi har ett långsiktigt hållbart fiske. Det är ju det vi vill.

Men vad är statsrådets konkreta plan framöver för att rädda strömmingen? Vilka av de åtgärder som Sverige styr över tänker statsrådet prioritera, och hur tänker statsrådet agera gentemot Finland, EU och övriga länder runt Östersjön för att få gehör för de förslag som faktiskt redan finns på bordet?