Fru talman! Alla frågor fick inte svar. Ministern sa till exempel inte ett ord om fördelning av kvoterna från det småskaliga kustnära fisket till de stora industriella trålarna. Detta är ett beslut som ministern har i sin egen hand. Det handlar om regeringens myndighet. Jag förstår att annat kan vara svårt, men det man själv äger kan man göra något åt på en gång.
När det gäller årets förhandling av fiskekvoter var landsbygdsministern långt innan tydlig med att det inte skulle gå. Det fanns inte en chans; ministern hade redan gett upp och trodde inte att det fanns något stöd för ett ansvarstagande för sillen och strömmingen i Östersjön.
Men i fjol, fru talman, fanns det ett väldigt starkt stöd. Då föreslog nämligen EU-kommissionen ett stopp för strömmings- och sillfisket i Östersjön, en nollkvot. Det ville däremot inte landsbygdsministern och inte heller Liberalerna, Sverigedemokraterna eller Moderaterna. De skrev att kvoterna tveklöst var en relevant komponent men att förslaget från EU-kommissionen skulle slå oproportionerligt. När man hade hela EU-kommissionen bakom en restriktiv linje sa man alltså nej.
Detta hade inneburit ett stopp för det stora industriella trålfisket, och det var ett förslag som vi socialdemokrater ställde oss bakom, men inte Sveriges landsbygdsminister. Och när landsbygdsministern förhandlade i år blev det fördubblade kvoter i centrala Östersjön.
Fru talman! Landsbygdsministern säger i sitt svar i dag: "Eftersom vi hade önskat ännu lägre kvoter är vi inte nöjda." Även statsministern sa efter det att landsbygdsministern sagt ja till de höjda kvoterna: "Vi är mycket bekymrade, det finns en alldeles uppenbar risk för överfiske." Vice statsminister Ebba Busch sa så här i riksdagens kammare, där vi står nu: "Alla vi i Sverige som vet hur tufft läget är för fiskbestånden vet vilket katastrofbeslut det här är från EU-nivå." Det handlar alltså om den EU-nivå där landsbygdsministern förhandlade.
Det blev alltså ett katastrofdåligt betyg för årets fiskekvotsförhandling även enligt statsministern och vice statsministern. Det blev också en höjning med 108 procent i centrala Östersjön.
Mina frågor kvarstår därför. Om ett år är det förhandling igen. Vad är målet, och vad är planen? Vad gör ministern här och nu för att förbättra situationen för sill och strömming i Östersjön? Som jag sa alldeles nyss: Är det några av de många förslag som vi socialdemokrater har presenterat som ministern kan tänka sig att ta vidare och verkställa? Jag tycker att ministern åtminstone ska ta tag i sin egen myndighet, Havs- och vattenmyndigheten, och se till att kvoterna inte fördelas om från det kustnära, där det tydligen inte finns strömming att fiska, till de stora industriella trålarna.
Det är ju inte bara jag, fru talman, utan väldigt många som vill ha sill på julbordet. För många börjar snålvattnet att rinna bara vi tänker på surströmming. Vi är många som vill se ett friskare Östersjön. Vi vill se både större och äldre strömmingar och i övrigt ett fiskbestånd som återhämtar sig.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Detta handlar inte om att vinna politiska poäng. Det handlar på riktigt om att vinnarna ska vara ett friskt Östersjön med fiskbestånd. Vi vill att regeringen ökar takten.