Fru talman! Jag är inte dummare än att jag förstår att Sverige som enskilt land inte kan besluta om fiskekvoterna för Östersjön. Men det finns ett viktigt symboliskt värde i att markera när något är riktigt fel. Det förvånar mig att landsbygdsministern inte valde att reservera sig mot beslutet utan röstade för.

På Kristdemokraternas hemsida går nämligen följande att läsa: "Kristdemokraterna anser att fisk i första hand ska fiskas för människoföda. Fångsternas storlek ska vara hållbara i förhållande till bestånden av respektive art. Ett för stort fiskeuttag gynnar ingen, utan resulterar långsiktigt i att såväl fisken som fisket dör ut. Kristdemokraterna vill minska byråkratin och regelkrånglet för yrkesfiskarna och värna det kustnära fisket."

Trots detta valde alltså Peter Kullgren, kristdemokrat och landsbygdsminister för Sverige, att ställa sig bakom förslag om ökade fiskekvoter för 2025.

Fru talman! Att bevittna detta gör mig oerhört frustrerad. Fiskeripolitiken har totalt kapsejsat. Vi har skapat ett system där vi år efter år tvingas bevittna hur våra hav töms på fisk av stora industritrålare som riskerar att skapa total utfiskning. I stället för att möjliggöra ett småskaligt, hållbart fiske av matfisk som kan hamna direkt på våra tallrikar ser vi hur majoriteten av den fisk som tas upp används för att utvinna fiskmjöl. Fiskmjölet används sedan för att tillverka djurfoder som bland annat används vid fiskodlingar, exempelvis i Norge.

Därefter, när man inte trodde att det kunde bli sjukare, köper våra svenska småskaliga fiskare, som också har rökerier längs med östkusten, in den odlade norska laxen för att de själva inte längre har någon fisk att ta upp. Det kan inte bara vara jag som tycker att detta är helt galet.

Fru talman! Jag bor inte själv i något kustsamhälle - det hör ni säkert. Jag bor väldigt långt därifrån. Men det hot som de småskaliga kustfiskarna upplever från de stora industritrålarna som begår rovdrift på Östersjön tycker jag påminner väldigt mycket om våra värmländska fårägares rädsla för vargen. Det handlar om en känsla av maktlöshet inför de beslut som fattas, inte minst på EU-nivå, som kan få förödande konsekvenser för den enskilde, för landsbygdsutvecklingen och för den svenska livsmedelsförsörjningen.

Fru talman! Vi lever i en tid av krig och oroligheter i vår omvärld, och då är det viktigare än någonsin att se över den svenska livsmedelsförsörjningen. Då får vi inte glömma bort att en viktig del av detta är just de blå näringarna. Därför måste landsbygdsministern och regeringen lyssna på varningarna från våra forskare, våra småskaliga kustfiskare och våra fritidsfiskare, som talar om hur mycket tillgången till stor strömming faktiskt har minskat, och våga vidta åtgärder som möjliggör småskaligt fiske längs hela kusten även framöver. Detta är ett viktigt steg i att kunna förse våra medborgare med mat även under större kriser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu kan vi konstatera att regeringens mål om minskade kvoter inte gick i lås, och då måste landsbygdsministern skyndsamt se över vilka andra möjligheter som finns för att freda den lilla mängd fisk som finns kvar. Jag tycker verkligen inte att vi har fått svar på detta. Jag hoppas att landsbygdsministern nu kan redogöra för de åtgärder han planerar framöver för att rädda vårt småskaliga kustnära fiske och se till att vi har en livsmedelsförsörjning inte bara i storstäder utan även ute på landsbygden.