Fru talman! Jag vill säga tack till mina partikamrater i miljö- och jordbruksutskottet som tagit initiativ till denna viktiga debatt om det akuta läget för strömmingen. Jag vill också tacka den ansvariga ministern för att han är på plats för att diskutera vad regeringen nu kommer att göra för att rädda fiskbeståndet och det småskaliga kustfisket. Regeringen har trots allt gått med på en fördubbling av strömmingsfisket i centrala Östersjön och en drygt 20-procentig ökning i Bottenhavet och Bottenviken av fiskbestånd som är nära kollaps.
I dag fiskar drygt 20 industritrålare upp ungefär 90-95 procent av den strömming och sill som tas upp ur Östersjön, och 90 procent av den fisk som fiskas upp mals ned till fiskmjöl i Danmark i stället för att bli matfisk på en tallrik i Sverige och bidra till ökad försörjningsförmåga av livsmedel.
Vi har under en 30-årsperiod sett en stadig minskning av strömming och att den som finns och fiskas upp blir allt mindre. Vi vet samtidigt att det finns ett hårt fisketryck från industrifisket. Det är ett överfiske, en rovdrift från starka ekonomiska intressen. Det är något som måste stoppas. Det är också därför Socialdemokraterna har krävt en fiskepaus för industrifisket som en omedelbar åtgärd.
Fru talman! Det jag ser som absolut allvarligast med att det nu inte blivit så utan till och med det motsatta när regeringen har förhandlat i EU:s ministerråd är att den här regeringen egentligen kan vara den sista som har möjlighet att rädda strömmingen. Men nu ser det ut som att man har misslyckats totalt.
I mitt hemlän Gävleborg har vi småskaliga kustfiskare som kan vittna om den tydliga negativa utvecklingen över tid. Det är till exempel Bergmans fisk, som i september tog emot ministern och hans kollegor i EU:s medlemsländer. Det är också Carl-Åke Wallin i Rönnskär som är ordförande för Kustfiskarna Bottenhavet och som ständigt driver på och föreslår lösningar och lyfter upp kustfiskarnas kritiska situation nu när det knappt finns någon matfisk kvar att fiska. Ingen av dem kommer att få det lättare nu när dessa beslut fattats om kvoterna för nästa år.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Ministern lyfter upp i debatten att Sverige har varit ensamt om att driva en restriktiv linje i förhandlingarna om fiskekvoterna. Mina frågor till ministern och regeringen är därför: Vad finns det för strategi? Vilka initiativ är ministern beredd att ta, och vilken plan finns för att förmå de länder som fiskar mest i Östersjön - till exempel Finland och Estland, som är länder som vi har ett gott och bra samarbete med i många andra frågor - att lyssna på Sverige och gå med på en fiskepaus för industrifisket och lägre kvoter framöver? Det är trots allt den grundläggande frågan för att få till ett hållbart fiske, även om vi behöver vidta också en massa andra åtgärder för att förbättra läget.
Ministern lyfter också fram att Ices bedömer att bestånden ligger inom säkra biologiska gränser för att klara den kraftiga ökningen av fiskekvoterna nästa år. Men en brist som forskare kunnat se historiskt är att politiker tenderar att underskatta den stora osäkerhet som finns i prognoserna. Regeringen tar nu en enorm risk med både förra årets och årets beslut om fiskekvoter, som man trots allt har gått med på.
Jag undrar därför hur säker ministern känner sig på att fiskbestånden kommer att klara beslutet om kvotsättning för nästa år utan att helt krascha.
(Applåder)