Fru talman! Tack, ministern! Jag är också tacksam för den här diskussionen. Nu har jag varit i de här kommunerna flera gånger och diskuterat med invånarna, och jag ville verkligen lyfta upp den här frågan på agendan.

Vi känner otrygghet på olika sätt, och vi kan göra olika saker för den otryggheten. Men när man känner att man inte vågar släppa sina barn till skolbussen blir jag fundersam och undrar vad vi kan göra.

Jag är också glad att ministern nämnde att vi har haft svinpesten. Jag hade tänkt avsluta med att fråga om det finns några lärdomar där som vi skulle kunna ta till oss för att faktiskt minska stammen. Svinpesten är förstås inte ett svar på stammens storlek, utan frågan är om det finns några lärdomar. Vad gjorde vi där som vi skulle kunna implementera på de platser där det verkligen har blivit problem med vildsvinen? Det är jättebra om vi kan äta köttet, men det måste till saker och ting för att vi ska kunna förvalta det här på ett bra sätt.

Sist och slutligen: Jag är inte jägare. Jag vet inte hur det här fungerar och hur man gör på natten, på dagen och så där. För mig är frågan hur invånarna kan känna sig trygga och hur de kan få gå ut och göra saker som de vill med sina barn. Det är det som är poängen i detta.