Herr talman! Så många som 80 000 fler människor var enligt SCB arbetslösa i juli i år jämfört med i juli 2022. För att sätta detta i perspektiv: Det motsvarar mer än ett helt Luleå, ett helt Kalmar eller ett helt Täby som inte har ett jobb att gå till. Det handlar om människor och deras framtidstro.

Vi pratar om tusentals fler unga som inte har kommit in på arbetsmarknaden. Vi pratar om tusentals fler män och kvinnor i min ålder som har förlorat jobbet och som inte lyckats starta om, tusentals fler barn som inte får se mamma eller pappa gå till jobbet på morgonen och tusentals fler långtidsarbetslösa som fortfarande inte får uppleva den gemenskap som det innebär att ha ett jobb, att få prata med kollegor i fikarummet, att betala skatt och att bidra till vår gemensamma välfärd.

Det är viktigt att påminna om människorna bakom statistiken, för det handlar om enskilda livsöden, om folk som vi. Självklart har varje person ett eget ansvar för att göra allt för att få en anställning eller starta ett företag och jobba sig till en livsresa, men vi som politiker har också ett ansvar för att ge dem alla chanser vi kan.

Nästan alla debatter vi har nu för tiden handlar om invandring, och då är det värt att påminna om en enkel sak: Det finns inget bättre verktyg för att bryta utanförskap och segregation än att fler har ett jobb att gå till. Som jag sa tidigare har regeringen och Sverigedemokraterna misslyckats med detta.

Sverige kan och måste bli världens bästa land för livsresor, där den som anstränger sig kan skapa ett bättre liv för sig och sin familj. Det är dags nu. Det är dags att satsa på varma liberala och framför allt jobbskapande reformer.

(Applåder)