Herr talman! Strömming och sill är själva navet, motorn, i Östersjöns ekosystem. I ett läge där strömmingen har minskat med 92 procent de senaste 40 åren, torsken redan är utfiskad och Östersjön är på stadig kurs mot kollaps har fiskeministrarna i EU kommit överens om att dubbla kvoterna för fiske av sill och strömming i Östersjön nästa år. Det här är en katastrof.

Regeringen har uttryckt besvikelse över kvoterna. Det är ju ett steg i rätt riktning, från ett läge där regeringen snarast har agerat för att förvärra situationen i Östersjön.

Förra året uttryckte landsbygdsministern att han var nöjd med de skyhöga kvoter som det beslutades om då, nöjd över att ha kört över kommissionens förslag om fiskestopp och nöjd över att regeringen och rådet hade brutit mot nödbromsen i EU:s lagstiftning. Risken för kollaps av strömmingsbeståndet var cirka 25 procent förra året. Lagen om nödbromsen kräver fiskestopp redan vid 5 procent.

Det finns ingen tid att förlora. För att kunna rädda det kustnära fisket och hela Östersjön måste vi lyssna på vad de kustnära fiskarna säger och göra det som krävs och har störst effekt i närtid. Vi måste stoppa industritrålningen, som fortsätter att dammsuga havet på fisk.

För att rädda Östersjön måste regeringen agera proaktivt och offensivt, lika offensivt som man agerat för att exempelvis stoppa EU:s lagstiftning och för att svara upp mot FN:s globala naturavtal och annan miljölagstiftning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT EU-politisk partiledardebatt

Nu måste allt göras för att mildra konsekvenserna av ministerrådets beslut. Om vi inte förändrar förvaltningen av Östersjön kommer vi att ta död på hela det här havet.