Herr talman! Den diskussionen följde väl kända mönster, som man brukar säga. Det finns ett antal länder - det är ofta länder med stora egna skulder och liten marginal i sin egen ekonomi - som alltid tenderar att landa i att nya utgifter behövs och att nya utgifter ska lånefinansieras. Och det finns ett antal länder, ofta med lite bättre ekonomi, som är strama och som inte tycker att vi vare sig ska börja eller sluta i den änden utan snarare reformera.

Mario Draghi lade sig inte i den diskussionen, men han sa att väldigt många reformer för konkurrenskraft är gratis. Det är viktigt att påpeka. Det handlar om att låta bli att göra saker och ting som försämrar konkurrenskraften och om att inte vara världsbäst på att reglera om andra delar av världen är bra på att innovera, till exempel. Även detta är svårare än det kan låta.

Men vi höll en stram linje, och vi vägrade systematiskt att föregripa diskussionen om nästa långtidsbudget, till några länders hanterbara irritation.