Fru talman! Jag håller helt med om att pandemin på många vis blottlade de gränser som vi åtminstone halvt hade tänkt att vi inte behövde förhålla oss till. Jag säger "vi", men det handlar inte minst om människor som lever i gränsregionerna, där gränsen för det mesta har upplevts som en konstgjord barriär.

Ibland gör den sig dock påmind och lägger hinder i vägen för människor och företag, och det är just därför vi vill öka tempot i arbetet, annars blir visionen om den mest hållbara och integrerade regionen bara ord. Vi måste öka tempot och göra någonting annorlunda och förstärka vårt arbete för att nå dit.

Jag vill gå tillbaka dit där jag började: Civilsamhället är oerhört viktigt i detta arbete. Jag delar uppfattningen att Föreningen Norden och dess systerorganisationer har haft och fortsätter att ha en väldigt viktig roll i att på olika sätt stärka samarbetet. Det är också tydligt, menar jag, i de beslut som har fattats av ministerrådet.

Genom ett förstärkt program till stöd för civilsamhället, för det är vad detta är, som möjliggör både verksamhetsstöd över en treårsperiod och projektstöd till enskilda initiativ och projekt skapas goda förutsättningar för att underhålla det unika nordiska samarbetet över gränser, kulturer och generationer.

Min bedömning är att vi inte har någon anledning att bekymra oss över att Nordiska ministerrådets beslut skulle påverka Föreningen Nordens framtid negativt. Men jag ser såklart också fram emot att ha fortsatt dialog med dem, och jag kommer att träffa dem i närtid. Jag ser fram emot att samarbeta även med ledamoten och alla andra engagerade i Sveriges riksdag för att stärka det nordiska arbetet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.