Fru talman! När jag började engagera mig i nordiska frågor lärde jag mig att Föreningen Norden är en hörnsten för nordisk samhörighet och nordisk samverkan. Det tycker jag också att den har visat sig vara. Det finns ju en stark kraft i Föreningen Norden att fortsätta driva de nordiska frågorna, och det finns fortfarande ett stort engagemang, inte på alla håll men på några håll i Sverige. Det är också så att man sammanbinder det engagemang som finns i de olika länderna, som är väldigt viktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Föreningen Norden är som sagt en ideell organisation som arbetar för att stärka samarbetet. Det ska också nämnas att det är en partipolitiskt och religiöst obunden förening eller organisation.

Som sagt är civilorganisationerna otroligt viktiga. De kompletterar det politiska arbetet väldigt väl.

Vi har Nordiska rådet. En del som lyssnar kanske inte förstår skillnaden, men Nordiska rådet är alltså för dem som är parlamentariker eller sitter i de olika ländernas riksdagar. Sedan finns Nordiska ministerrådet, som statsrådet ingår i. Sedan har vi den tredje hörnstenen, som är Föreningen Norden och det stora engagemang som finns.

Anledningen till att jag framställt den här interpellationen är något som har väckt mycket frågor runt om i landet - hade det inte varit något specifikt hade vi kanske inte stått här i kammaren och talat om Föreningen Norden - nämligen det beslut som ändå fattades. Låt mig säga att det inte handlar om regeringens stöd till Föreningen Norden, för det är gott och väl. Där finns det inga skillnader i vad vi tycker. Men det är inte detta det handlar om.

Det handlar om det beslut som Nordiska ministerrådet fattade. Det kan ses i budgeten - en ganska svårläst budget, om jag får säga så. Den är indelad i väldigt stora sjok, och det är svårt att tyda den riktigt. I den budget som Nordiska ministerrådet har tagit fram är det lite mer pengar i en pott till det övriga som man ska kunna söka. Men det som är frågan här är just långsiktigheten för Föreningen Norden. Konsekvenserna av det beslut som Nordiska ministerrådet har fattat är just att man måste söka pengar.

Statsrådet framhåller att det handlar om treårsperioder, vilket ger en viss långsiktighet. Men det är ändå mindre långsiktigt än det som har varit tidigare. Det finns en hel del oro. Det är gott och väl med långsiktighet, men får man mindre pengar är det ett problem också om man måste vänta till kommande år.

Det finns alltså en hel del oro. Vad beror då den på? Det handlar framför allt om utmaningen att inte veta och att inte ha den långsiktighet som man har haft tidigare. Man har gått från att ha en längre långsiktighet till att behöva söka medel för projekt. Alla som har sökt projektmedel vet att det innebär mycket för de föreningar som gör det. I det här fallet blir det ett tydligt avbrott i och med att man ska söka projektmedel och inte kan ha den långsiktighet man har haft tidigare.