STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från informellt möte mellan EU:s stats- och regeringschefer

Herr talman! Mötet i Europeiska rådet hade konkurrenskraft som huvudtema. Jag vill börja med att ge statsministern en eloge för det svenska ordförandeskapet i EU förra året. Sverige lyckades med energi och envishet lyfta upp frågorna om EU:s konkurrenskraft. Om Sverige inte lyckats få upp frågorna på EU:s agenda hade nog knappast detta möte i Europeiska rådet haft konkurrenskraft på agendan över huvud taget.

Detta visar att ett framgångsrikt ordförandeskap sätter tydliga spår i EU under lång tid, och det hårda svenska arbetet fortsätter att driva utvecklingen framåt i unionen. Det är verkligen avgörande att EU tar frågorna på allvar.

EU släpar tyvärr efter i fråga om konkurrenskraft. Skrivningarna i den antagna Budapestdeklarationen är vaga, men förhoppningsvis inser EU:s medlemsstater att det behövs konkreta åtgärder om EU:s konkurrenskraft ska stärkas. EU har 450 miljoner invånare och 30 miljoner företag, och det är dags att ta vara på den potentialen.

Rapporten från Mario Draghi om EU:s konkurrenskraft är en bra grund att bygga vidare på, och det är mycket glädjande att Sverige förs fram som ett föredöme i rapporten.

Samtidigt finns det en risk att man återigen inbillar sig att man kan lösa alla problem med mer EU-byråkrati och nya upplånade EU-medel. Men konkurrenskraft kan faktiskt inte köpas för lånade pengar. Det brukar inte heller vara politiker, varken på EU-nivå eller nationellt, som är bäst på att besluta om vilka nya företag, branscher eller innovationer som det är värt att satsa på för framtiden.

Politikernas viktigaste roll är att skapa goda förutsättningar för företagande, produktivitet och tillväxt. EU kan göra mycket, inte minst i relationerna utanför EU, men ska EU lyckas måste EU:s medlemsstater framför allt göra nationella reformer och inte förvänta sig att EU ska lösa allt som är jobbigt att reformera nationellt.

Jag undrar om statsministern märker någon förändring hos medlemsstaternas stats- och regeringschefer i synen på hur man stärker medlemsstaternas och EU:s konkurrenskraft. Börjar fler inse hur allvarlig den här frågan är för Europas framtid, och kan valet av Trump som president i USA rent av påverka EU:s ledare att inse allvaret?