Fru talman! Tack igen, statsrådet, för att du lyfter de barn och unga och kvinnor som faller offer här i Sverige. Mitt bekymmer är att det efter de signaler som gavs redan i samband med Tidöavtalet och diskussionerna då, i kombination med att vi ser att detta ökar, finns ett signalsystem som gör att man inte erkänner de rättigheter som finns.

Att denna lagstiftning borde ha ändrats för länge sedan är vi fullständigt överens om. Nu är frågan om lagstiftningen snarare kommer att gå åt andra hållet.

Jag är väldigt tacksam för att statsrådet understryker att prostitution inte i sig handlar om vandel utan att de drabbade är brottsoffer. Detta är extremt viktigt, och jag hoppas att det också ska återspeglas när utredningen kommer tillbaka.

Till dess hoppas jag dessutom att statsrådet tar detta på allvar. Om signalerna är att de kvinnor och barn som utsätts för människohandel och är brottsoffer inte tillerkänns sina rättigheter, som de har även under gällande lagstiftning, och det stämmer att detta har blivit alltmer utbrett och inte längre bara förekommer i enskilda polisregioner utan nu har blivit gängse praxis i hela landet måste statsrådet ta detta på allra största allvar, samarbeta med sina kollegor och utreda om så är fallet och hur detta i så fall kan stävjas. Det är en otroligt allvarlig situation om vi har börjat behandla kvinnor som faller offer för människohandel och prostitution som brottslingar som ska sparkas ut ur landet i stället för som viktiga vittnen och brottsoffer.

(Applåder)