Fru talman! Jag ska börja med att säga att jag helt delar bilden av att det här inte är ett nytt fenomen. Beskrivningen av hur till exempel Polisregion Syd agerade kom redan under min tid som jämställdhetsminister. Det som är allvarligt nu och som flera advokater och civilsamhället förde fram i en debattartikel i oktober är att det ökar och att det har spritt sig till väldigt stora delar av landet där man inte har mött de här attityderna tidigare. Det ser jag som väldigt allvarligt. Vi reagerade starkt på de uppgifterna redan då, men om det nu dessutom får spridning och vi ser att polisen lägger ned människohandelsenheter har vi ett problem som växer.

På samma sätt är det ett jätteproblem, precis som jämställdhetsministern pekar på, att det är så få fällande domar. Det är klart att om vi dessutom får en situation där vittnen skickas ut ur landet innan de har beretts möjlighet att ens delta i förundersökningen kommer det att bli ännu svårare.

Fru talman! Jag ska också säga att jag har stora förhoppningar på statsrådets engagemang för våldsutsatta kvinnor. Jag vet att det inte är möjligt att stå i en sådan här debatt och kritisera en myndighet, och jag vet av egen erfarenhet att en jämställdhetsminister i vissa frågor är något bakbunden och tvingas arbeta genom andra statsråd för att komma framåt i sina frågor. Så har det tyvärr alltid varit. Men jag vädjar till statsrådet att ta striden med sina kollegor och ta striden med Sverigedemokraternas patologiska hat mot människor födda utanför Sverige. Och jag vädjar till statsrådet att bakom kulisserna, när kamerorna är avstängda, ta de här uppgifterna på allvar och kräva av sina kollegor att de utreder vad som pågår inom polisen och sedan agerar mot missförhållandena.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag skulle vilja be alla som lyssnar och alla här i rummet att en kort stund föreställa sig vad det är de här kvinnorna går igenom.

Föreställ dig att du blir förälskad. Du luras till Sverige med löfte om arbete. Hemma har du ett litet barn som du inte kan försörja. Du har lämnat barnets pappa eftersom han misshandlade dig och du var rädd för ditt barns säkerhet. Nu ser du en möjlighet att skapa ett bättre liv för dig själv.

Väl framme i Sverige finns det dock inget jobb. Här finns en smutsig lägenhet och mer våld. Du har inte längre något pass, du har inga pengar och din nya pojkvän är nu din fångvaktare. Här i Sverige finns inget jobb, ingen framtid och inga pengar till ditt barn. Men här finns en lång rad våldsamma svenska män som tvingar sig på dig. De köper våldtäkter som pågår dag efter dag, och du ser inget slut på våldet och förnedringen.

Så en dag händer något. Polisen kommer. En vänlig socialsekreterare är med. Hon förklarar för dig att det du har utsatts för är ett brott och att du har rätt till hjälp. Man kan föreställa sig att du då känner en svag strimma av hopp.

Men, fru talman, nästa sak som händer är att du i stället för att erbjudas plats på skyddat boende eller vård blir inlåst. Polisen som låser in dig hänvisar till att du ägnat dig åt "försörjning på ett sätt som gynnar kriminalitet och påverkar rättssystemet negativt". På gammal svenska har du uppvisat bristande vandel. Du ska ut ur landet. Du får ingen vård, inget skydd, inte ens möjlighet att vittna mot dina förövare. Du behandlas som en kriminell.

Fru talman! Av hela mitt hjärta önskar jag att ingen av oss någonsin kommer att behöva uppleva detta. Men det är verklighet för kvinnor i Sverige. Och om det stämmer att detta ökar är det mycket allvarligt, och det måste stoppas.

Fru talman! Jag vädjar till statsrådet att ta strid för att kvinnor som utsätts för brott i Sverige ska tillerkännas sin rätt till säkerhet och trygghet från våld, sexuellt våld och människohandel - alldeles oavsett var de är födda.

(Applåder)