Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag vill också passa på att tacka för det stora engagemang statsrådet alltid visat för kvinnor och barn utsatta i människohandel och prostitution.

De åtgärder som statsrådet listar i sitt svar är i mångt och mycket väldigt bra. Det finns dock ett problem: Om det som civilsamhället larmar om stämmer kommer inte dessa satsningar att nå brottsoffren eftersom de inte ses som brottsoffer av de poliser de möter.

Det larm som föranleder min fråga kommer från dem som jobbar allra närmast offren för människohandel. De representerar både civilsamhälle och rättssystem. Det de vittnar om är att polisen inte längre vill prioritera att utreda misstänkt människohandel. De vittnar om att offren bemöts på ett sätt som gör att offren upplever att de är misstänkta för brott snarare än målsägande. De vittnar om att allt fler kvinnor låses in på förvar i väntan på utvisning i stället för att erbjudas skyddat boende, vård och det stöd de har rätt till.

Om detta stämmer, vilket jag ändå tror att vi måste utgå från, får det flera väldigt oroväckande konsekvenser. Dels undergräver det sexköpslagens legitimitet ifall rättsvårdande myndigheter inte erkänner offrens status som brottsoffer, dels innebär det att brott inte utreds och att människohandlare därför går fria - för att inte tala om sexköpare.

Men kanske viktigast av allt: Kvinnor som redan har utsatts för vidriga trauman och utnyttjats på det mest cyniska sätt av människohandlare och svenska sexköpare berövas sedan också sina rättigheter av svenska myndigheter. Det är väldigt allvarligt om detta sker, och jag tror att vi alla är överens om att det är fullständigt oacceptabelt.

Jag är fullt med medveten om att statsrådet inte har möjlighet att kritisera polisen i den här debatten. Det är jag inte heller ute efter. Men jag vill fråga: Hur reagerar statsrådet på de här uppgifterna? Tar hon dem på allvar? Kommer hon att vidta åtgärder för att utreda om uppgifterna stämmer, och vad vill hon i så fall göra för att stävja detta och återupprätta arbetet för brottsoffren?