Fru talman! Jag kanske är lite otålig, men det är jag i så fall inte ensam om. Sveriges Företagshälsor skrev tillsammans med Läkarförbundet för någon vecka sedan en debattartikel där man uppmanade regeringen att agera. Rubriken talar tydligt för sig själv: Vänta inte med att agera tills alla företagsläkare är pensionärer, regeringen.

Vidare skriver de att kompetensbristen i landets företagshälsovård riskerar att förvärras om ingenting görs omgående. Deras krav för att säkerställa kompetensförsörjningen presenteras i artikeln: Utse en myndighet som huvudman för specialistläkarutbildningen i arbetsmedicin och säkra finansieringen!

Det är också just det som Mynak föreslår i sin rapport Samordna företagshälsovårdens kompetensförsörjning avseende läkare, det vill säga att en myndighet ges huvudansvaret för utbildningen och dess finansiering. Även Kansliet för hållbart arbetsliv lägger i sitt slutbetänkande fram förslag om företagshälsovården som är samstämmiga med Mynaks.

Parterna på arbetsmarknaden är också engagerade i frågan och har i samtal med mig, och jag förutsätter också med ministern, ett flertal gånger lyft att kompetensförsörjningsfrågan avseende företagsläkare måste lösas. Det regeringen enligt flera instanser behöver göra är alltså att fatta beslut om vilken myndighet som ska ha uppdraget som huvudman för utbildningen och tillföra de medel som krävs.

Det har tagit alltför lång tid att komma fram till detta, och det börjar bli knappt om tid att lösa problemen. Men nu finns förslag som många är eniga om, och jag hoppas att ansvarig minister inser att problemen är ganska akuta.

Det är också därför som jag återigen frågar om ministern planerar att gå vidare med förslagen och i så fall när. Jag menar givetvis inte att jag behöver få ett datum eller ett klockslag, men när blir det? Det är ganska bråttom.

Om beslut dröjer eller inte fattas alls kommer tillgången till företagshälsovård att minska. Förlusten av denna expertkunskap på arbetsmiljöområdet riskerar att försvaga det livsviktiga förebyggande arbetsmiljöarbetet på många arbetsplatser.

Detta kanske är en överflödig fråga, men jag undrar ändå hur det blir om man inte fattar ett sådant här beslut och om vi inte går vidare, vilket jag ändå någonstans hör att ministern gärna vill göra. Har man gjort någon analys av konsekvenserna om specialiteten försvinner och arbetsgivarna därför inte kan få kompetent hjälp med att skapa bättre arbetsplatser?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att detta är viktigt, och jag är väldigt glad att höra att regeringen menar att man har ett ansvar och att ministern här också säger att regeringen har ett ansvar och arbetar aktivt med frågan. Det är viktigt att man fattar rätt beslut och att man fattar det ganska snart. Och låt då inte den ovälkomna sammanslagningen av Myndigheten för arbetsmiljökunskap och Arbetsmiljöverket göra att det här fördröjs ännu mer!

(Applåder)