Fru talman! Frågan om tillgången till företagshälsovård är både viktig och angelägen. Jag vill inledningsvis tacka interpellanten för en relevant interpellation med kloka frågeställningar som ger oss möjlighet att gräva lite djupare i det här ämnet i dag.

Min tanke med att delta i den här debatten är att tillföra ett sjukförsäkringsperspektiv. Detta är med anledning av det faktum att Försäkringskassan föreslås som huvudman för specialisttjänstgöringen i arbetsmedicin i den rapport som Myndigheten för arbetsmiljökunskap har tagit fram.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill samtidigt passa på att belysa arbetsmiljöns tydliga påverkan på sjukfrånvaron, då kopplat till vikten av ett förebyggande arbetsmiljöarbete och tillgången till företagshälsovård.

Först och främst är det viktigt att känna till att det aldrig tidigare har varit så många sjukskrivningsfall på grund av stress, och det är psykisk ohälsa som orsakar över hälften av alla längre sjukfall i dagsläget.

Här är forskningen tydlig med att arbetsmiljö är en avgörande orsak bakom utvecklingen, där vi kan se strukturella problem särskilt inom kvinnodominerade branscher.

Detta är en viktig förklaring till hög sjukfrånvaro inom vård, skola och omsorg. Där finns det en uppenbar obalans mellan krav som ställs och vilka resurser som finns att tillgå.

Den ökande förekomsten av stressrelaterade arbetssjukdomar behöver mötas med tillgänglig expertkunskap. Den ska vara anpassad efter specifika behov och arbetsförhållanden, och i det sammanhanget har också företagshälsovården en oerhört viktig roll att spela.

Fru talman! Om vi då tittar på insatser för att främja företagshälsovårdens kompetensförsörjning när det gäller läkare, något som Myndigheten för arbetsmiljökunskap särskilt granskat i den rapport som jag nämnde inledningsvis, ser vi att man konstaterar att det i dag saknas en huvudman för specialisttjänstgöringen i arbetsmedicin.

Myndighetens samlade bedömning är att en av de viktigaste faktorerna för att förbättra utbildningssituationen för läkare som arbetar inom företagshälsovården är frågan om utbildningens huvudman.

Myndigheten har efter noggrann analys av samlad information gjort bedömningen att Försäkringskassan är den instans som lämpar sig bäst som huvudman för utbildningsfrågor som berör just företagsläkare.

Man lyfter bland annat fram argument om att Försäkringskassans samarbete redan i dag sträcker sig över flera områden, vilket inkluderar stöd till arbetsgivare och hantering av sjukfrånvaro. Ett samarbete mellan Försäkringskassan och företagshälsovården ses därför som en strategisk allians för att främja både arbetsgivarna och de anställdas välbefinnande.

Det som är särskilt intressant här är att stödet från företagshälsovården inte enbart blir en fördel för arbetsgivarna och deras anställda utan också att det kan bli en värdefull resurs för Försäkringskassans egen handläggning.

Genom att företagshälsovårdens företagsläkare ger väl underbyggda och sakkunniga underlag får Försäkringskassan också bättre förutsättningar att bedöma sjukdomsfall. De kan då fatta mer individanpassade beslut angående ersättning och rehabiliteringsinsatser.

Jag tycker att detta är väldigt intressant, och jag skulle därför uppskatta om statsrådet kunde säga något om att Försäkringskassan föreslås bli huvudman för utbildningen för Sveriges företagsläkare.