Herr talman! Det ledamoten beskriver som många, framför allt unga kvinnor, upplever i sitt arbetsliv är givetvis helt oacceptabelt, och det finns lagstiftning som säger att det här inte är tillåtet, inte är acceptabelt och inte ska förekomma. Det problem vi har att hantera här är hur vi får den lagstiftning som finns på plats att tillämpas på det sätt vi vill. Hur får vi arbetsgivare att ta det ansvar som de enligt lag har? Hur ser vi till att förekommande fall av diskriminering anmäls till Diskrimineringsombudsmannen så att lagen kan tillämpas?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Här finns inga enkla svar. Det betyder inte att man inte ska ha ambitioner, men det finns inga enkla svar så som det, menar jag, framstår när man lyssnar till ledamoten Amloh.

Arbetsgivare behöver ta ett stort ansvar för frågan. Självklart ska arbetsgivare få stöd i hur man ska ta ansvar. Jag vet att bland annat Arbetsmiljöverket tidigare har tillhandahållit det. Men jag tycker att det är viktigt att placera ett stort ansvar på arbetsgivare och såklart också på arbetsmarknadens parter, som behöver ta frågan på större allvar än de hittills har gjort.

Som jag sa skjuter vi i regeringen inte detta ifrån oss eller menar att det inte är vårt ansvar. Även om frågan är svår behöver vi hitta sätt att jobba med den.

Det viktigaste som jag tror att vi kan göra är att gå till botten med det här och inte bara jobba med symtomen utan också se varför det sker. Varför är det så många som utsätter andra personer för sexuella trakasserier? Det gäller bland annat kollegor, men vi vet också att det är ett problem att tredje man utsätter arbetstagare i till exempel handeln för trakasserier.

Jag tror att en viktig del är att jobba mycket mer med de digitala dimensionerna av våld. Vi vet att ungdomar i dag lever mycket på sociala medier där sexuella trakasserier och kränkande tillmälen har blivit en normalitet. Regeringen har därför gett flera uppdrag inom just detta område, inte minst för skolan. Bland annat har Statens skolverk fått i uppdrag att undersöka hur mobiltelefoner och annan elektronisk kommunikationsutrustning används i skolan och fritidshemmet för att se hur man använder dem också i dessa situationer.

Jag tror verkligen inte på att vi bara måste jobba med symtomen, utan jag tror att vi måste gå till grunden för orsakerna. De digitala dimensionerna är en sådan plats som vi måste djupborra i.