Herr talman! Nu när vi pratar om läget för jämställdheten i Sverige vill jag börja med att säga att vi absolut kan försöka hålla kvar debatten om inflationen och de förutsättningar som vi har haft under ganska lång tid nu. Bara för att få det klart: Jag håller helt med om att vi ska bekämpa inflationen - absolut! Det har jag sagt många gånger.

Regeringen har dock all makt när det gäller att kompensera för och lindra konsekvenserna av inflationen och göra allt den kan. Där tycker jag att det har varit en krusning på marginalen när det gäller regeringens ambitioner för att stötta hushållen och de ensamstående kvinnorna. De har behövt låna till de mest grundläggande utgifterna varje månad, men ändå har regeringen inte gjort mer.

Man kan faktiskt kompensera med politik, ambitioner och inriktning. Inflationen går ned nu, men konsekvenserna kvarstår för många inom flera sektorer. Det är många gånger kvinnor som jobbar inom handeln och som lever under fattigdomsspärren trots att de arbetar. Konsekvenserna kvarstår alltså och försvinner inte i samma andetag som inflationen går ned. Detta behöver vi vara överens om.

Som statsrådet tog upp är ett av förslagen att utreda distansarbetet och se hur det påverkar det obetalda hemarbetet och så vidare. Absolut, vi välkomnar det, och det ska bli spännande att se resultatet. Men det som jag lyfter upp här är de lågutbildade kvinnorna i kvinnodominerade branscher. De jobbar väldigt sällan hemifrån, utan de jobbar inom äldreomsorgen och barnomsorgen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är kvinnor som kanske till och med behöver gå ned i arbetstid för att orka med jobbet men också hemarbetet eller att ta hand om en anhörig som behöver omsorg. Det är dessa kvinnor jag adresserar här, inte dem som kan sitta hemma och arbeta. Detta tas upp i rapporten. Det är den målgruppen - en stor grupp kvinnor - som man riktar sig till.

Detta avspeglas i delmålet - det andra exemplet som jag lyfte upp - om jämställd hälsa. Det gäller de kvinnor i de kvinnodominerade sektorerna som har stressrelaterade sjukdomar och som sjukskrivs på grund av det måendet. Jag håller fast vid min fråga och hoppas att statsrådet återkommer: Vilka satsningar och åtgärder riktar regeringen till denna målgrupp för att komma till rätta med det här?

Jag vill lyfta fram det som rapporten i huvudsak syftar på, nämligen att regeringen de senaste åren har minskat sin aktiva styrning av hur myndigheter och andra aktörer ska arbeta med jämställdhet. Vi ser en risk att jämställdhetsarbetet prioriteras ned så att jämställdheten avstannar eller i värsta fall går bakåt. Detta kan inte ge något annat än underkänt betyg för en jämställdhetsminister i Sverige 2024.