Herr talman! Jag tackar socialministern för svaret.

För barn i lägre åldrar kan vattkoppor vara en mycket plågsam sjukdom. Vanligtvis går den över på några veckor, men i svårare fall kan sjukdomen ge övergående balanssvårigheter och i sällsynta fall drabba hjärnan och ge bestående skador. I Sverige behöver 300-400 barn årligen sjukhusvård på grund av komplikationer av vattkoppor, och som jag tidigare sa avlider åtta personer i Sverige varje år till följd av vattkoppor. När vi nu har ett bra och säkert vaccin kan jag inte förstå varför vi inte skyddar våra barn från denna sjukdom. Barnen är ju så viktiga. Det finns rapporter från till exempel Skåne om små barn som har fått stroke av detta virus. Det är mycket ovanligt, men det händer.

Jag minns mycket väl när vi började vaccinera mot rubellaviruset, alltså röda hund. Jag mötte flera personer under min tjänstgöring som psykolog som skadats mycket svårt i livmodern när mamman smittats under graviditeten, och de hade fått svåra livslånga handikapp som följd. I Sverige har sjukdomen i det närmaste helt försvunnit, men i låginkomstländer utan allmän vaccination är sjukdomen fortfarande vanlig, med fosterskador som följd.

Min pappa fick polio när jag var ett år. Själv fick jag poliovaccin när det efter ganska lång tid kom, och det är jag ju tacksam för.

En utmaning för många familjer är att vattkoppor innebär långa vabperioder. Först drabbas ett barn och efter ett par veckor nästa. Har man två tre ovaccinerade barn kan det innebära frånvaro under många veckor, med påföljande kostnader för familj och samhälle. Enligt en svensk hälsoekonomisk studie kostar vattkoppor nästan 340 miljoner kronor i produktionsförlust varje år på grund av vård av barn, vilket motsvarar ungefär 150 000 förlorade arbetsdagar per år.

I Sverige är graden av vaccinationstäckning för vattkoppor totalt 18 procent; jag tror att det är fjolårets siffra. Mest vaccineras det i Region Stockholm och minst i Blekinge.

Jag förstår att det inte finns några tveksamheter, men varför dröjer det?