Fru talman! Regeringen sänker skatten för dem med de allra högsta inkomsterna. Det kostar 4,7 miljarder. Frågan jag har ställt och som jag tänker avsluta mitt sista anförande med så att finansministern faktiskt kan svara på den är: Om man vill skapa tillväxt för 4,7 miljarder, hade det inte varit bättre disponerade medel att ge dem till välfärden eller till dem som har de minsta marginalerna? Då hade pengarna konsumerats och skapat större tillväxt. Håller inte finansministern med om det? Själva ingången i denna interpellationsdebatt är att detta är ineffektiv tillväxtpolitik.

Finansministern har försvarat regeringens linje att nästa år ge exakt 0 kronor i ökning i de generella statsbidragen till regioner och kommuner. Jag hörde finansministern i budgetdebatten säga att regioner och kommuner inte behöver några tillskott nästa år. Men om man ska tro på regeringens egen prognos kommer priser och löner att öka med 3,43 procent. Det kommer att kosta 6 miljarder, och här hade de 4,7 miljarderna kunnat hjälpa. Då hade regioner och kommuner kunnat upprätthålla sin service och ha fler anställda, och vi hade haft tillväxt på dessa pengar. Men nu kommer de att hamna i skattebefriat sparande. Ministrar och direktörer kommer att få dessa pengar, och de kommer att garva hela vägen till banken när de öppnar nästa skattebefriade sparkonto. Jag tycker att detta är provocerande, och jag tror att en hel del väljare håller med mig om att regeringens prioritering är provocerande.