Herr talman! Jag noterar att vi tidigare hade en interpellationsdebatt som handlade om de skattesänkningar som regeringen föreslår.

Om man tittar på olika typer av ekonomiska incitament och ekonomiska bekymmer kan man konstatera att en av regeringens huvudlinjer i politiken har varit att försöka komma till rätta med inflationen. Socialdemokraternas linje vad gäller att barntandvården - eller ungdomstandvården - ska sträcka sig upp till 23 års ålder är naturligtvis väldigt kopplad till att de patienterna inte alltid har så stora ekonomiska marginaler.

Jag tycker att socialministern genar lite när han säger att folktandvården och aktörerna har krävt det här. Det är förvisso sant, men det de framför allt säger är att det behövs någon typ av reglering som reglerar ansvaret mellan de offentliga aktörerna - som folktandvården - och de privata aktörerna. Som det är nu finns det nämligen inga incitament över huvud taget för de privata aktörerna att ta en större del av ansvaret för barn- och ungdomstandvården.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag deltog i går på ett seminarium om just situationen i norra Sverige som Region Västerbotten med flera anordnade. Det ord som hela tiden återkom där var "reglering". Det fanns också en väldigt stor vilja att se helheten i systemet, det vill säga att alla aktörer behövs, men om alla aktörer ska kunna verka på samma typ av villkor krävs det att staten faktiskt går in och tar ansvaret för att reglera det här. Det kan nämligen inte regionerna göra.

Jag tänkte också ta upp detta med den fria prissättningen igen. Vi har en referensprislista som TLV upprättar och som är just en referenslista och ett slags konsumentupplysning. Den styr egentligen inte en särskilt stor del av tandvården. I nuvarande läge hänvisas de vuxna tandvårdspatienterna till aktörer som kan ta i princip vilket pris som helst, och därför undrar jag lite grann vilken nytta referensprislistan gör. Det är också det som folktandvården och regionerna lyfter.

Människor är villiga att betala ganska mycket för att ha en god tandhälsa, men det förutsätter ju att de kan göra det. I min hemkommun Kramfors finns exempel på aktörer som överskrider referenspriset med 180 procent, och det kan jag inte tycka är på något sätt rimligt - i någon som helst del av landet. Det tror jag inte att socialministern tycker heller, men han får gärna tydliggöra det.

Jag kommer också in på frågan om valfrihet, som borgerliga politiker väldigt ofta brukar framhålla. Jag säger på inget sätt att vi ska göra oss av med privata tandvårdsaktörer, snarare tvärtom. Vi behöver både de privata tandvårdsaktörerna och de offentliga. Men man kan ju fråga sig vilken valfrihet den patient har som har att välja mellan ingen tandvård alls eller 180 procent dyrare tandvård.

I stället för att resurser används för att tillgodose hela landets behov ser vi, som jag nämnde i mitt första inlägg, en överkapacitet i storstadsområdena. Där jagar man faktiskt patienter i stor utsträckning, och i och med överkapaciteten har man ganska mycket ledigt utrymme som skulle kunna nyttjas till annat.

Jag är helt med på - och det är Socialdemokraterna också - att det här med riskbedömningssystem är viktigt, liksom att man får till olika typer av samverkansformer mellan regionerna och de privata aktörerna. Men utan en tydligare reglering av ansvarsfrågan riskerar det här att bli tandlöst, befarar jag. Jag ser att socialministern noterade att jag sa "tandlöst" - det var inte medvetet, men man får ju ha lite Göteborgshumor ibland!

Jag tänker så här: Det här behöver inte vara en ideologisk stridsfråga. Vill man ha del av det statliga och det regionala tandvårdsstödet - det finns ju olika former - vore det väl också rimligt att man ställde sina resurser till förfogande även för barn- och jourtandvården. Därmed kunde ju regionerna och de privata aktörerna dela på det, och då skulle vi kanske också kunna behålla den avgiftsfria tandvården längre upp i åldrarna - även för de grupper i ungdomsåren som inte har så stora ekonomiska marginaler.

Jag vill därför fråga socialministern om han är beredd att titta på ett dylikt system just för att komma till rätta med problemen.