Herr talman! Jag kan börja med att konstatera att de skattesänkningar som nu görs urholkar just det som vi skulle behöva ge till det gemensamma - till skolan, äldreomsorgen, förskolorna och regionerna när det handlar om sjukvården och till att höja barnbidraget för de föräldrar som lever med de minsta marginalerna. Vi skulle vilja höja det med 200 kronor. Men det regeringen gör är att ge undersköterskan någon hundralapp mer i skattesänkning, och då har vi inte räknat in att man kanske dessutom hade kunnat behålla kollegor och få bättre arbetsvillkor.

Detta är en debatt som jag ändå uppskattar väldigt mycket, för det är en klassisk debatt mellan moderater och socialdemokrater som handlar om vad vi ska göra med det gemensamma. Det blir så himla tydligt i budgeten för 2025 vad som är skillnaderna i svensk politik: De som har mest och tjänar mest ska få ännu mer, och de som lever på marginalerna ska få några smulor. Det är så varje gång. Det kommer alltid att vara så och har alltid varit så. Det känns ändå någonstans tryggt att med den här regeringen få något som är väldigt förutsägbart. Jag uppskattar alltså den här debatten.

Det som gör mig otroligt bekymrad är att många människor som har betalat ett väldigt högt pris ska fortsätta göra det och leva med konsekvenserna av den ekonomiska krisen under lång tid framöver. Det är jag väldigt bekymrad över.