Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret.

Jag instämmer givetvis i att inflationen har fallit tillbaka - det är oomtvistligt. Men priserna på mjölk eller kaffe har inte sjunkit, och jag tycker att regeringen använder sig av en farlig kommunikativ bild när man säger att det ljusnar.

På lång sikt är ju låg inflation en förutsättning för reallöneökningar och den ljusning som finansministern pratar om. Men när man använder det för att nästa år sänka bostadsbidraget för barnfamiljer riskerar man att ge en bild av att priserna nu sjunker, att det kommer att bli billigare att leva och att hyran för de här barnfamiljerna kommer att gå ned. Detta är dock inte fallet, utan den dramatiska prisökning som har skett de senaste åren ligger ju kvar. Lönerna har inte ökat så att man har kommit i kapp prisökningen, och de uppräkningar i form av till exempel förstärkningar av bostadstillägget som funnits har inte motsvarat de prisökningar en barnfamilj har. Med detta som motiv väljer man ändå att minska förstärkningen nästa år.

För att sätta detta i perspektiv kan man fråga sig vilka barnfamiljer det är vi pratar om här. Jo, det är ungefär 100 000 barnfamiljer som har rätt till det här stödet. De har i genomsnitt en inkomst på 16 300 kronor tillsammans i hushållet, vilket råkar vara ganska exakt 10 procent av vad ministrarna har i arvode. Det har man i gemensamma inkomster i hushållen. För de människorna minskas på kort sikt - det vill säga från den 1 januari nästa år - den disponibla inkomsten med ungefär 400 kronor. För ministrarna, som har tio gånger så höga inkomster som de hushållen, ökar den disponibla inkomsten med 4 000 kronor månadsvis nästa år.

Det finansministern säger här, om man drar ut linjen för denna politik och ska börja prata om vad som händer på lång sikt, är att tillväxt skapas genom att klyftorna ökar - genom att fattiga blir fattigare och rika blir rikare. Men vi vet ju att det inte är så det funkar. Den historiska beskrivning som finansministern gav av den svenska utvecklingen är i mångt och mycket korrekt och inte alls frikopplad från jämlikhet. Tvärtom har den jämlikhet vi har haft i Sverige, i kombination med marknadsekonomi, varit "prosperous" och gett oss god tillväxt under många år.

Nu byter finansministern riktning och säger att vi medvetet ska ha större klyftor i det här landet eftersom det behöver finnas drivkrafter till jobb. Det är ett lustigt sammanträffande att högern alltid säger att rika behöver mer pengar för att de ska vara drivna att arbeta, medan fattiga tydligen behöver mindre pengar för att de ska vara drivna att arbeta. Det som detta egentligen innebär är att man skyddar privilegierades privilegier.