Fru talman! Nu har jag suttit en hel förmiddag och lyssnat på socialdemokrater som har väldigt svårt för skattesänkningar för löntagare. Det är intressant att lyssna på debatten.

Jag har också hört finansministern - från samma parti som jag, så det kanske är föga förvånande att vi håller med varandra - beskriva hur man under de tuffa åren med hög inflation, som vi ärvde av den förra socialdemokratiska regeringen, har prioriterat dem som haft det tuffast med höjda bidrag och höjda ersättningar och säkerställt att sjukvården och skolan ska få tillräckliga resurser. Allt det har finansministern beskrivit.

Nu när regeringen tillsammans med Riksbanken, fackliga organisationer och andra har lyckats bekämpa inflationen finns det utrymme för att löntagare, hårt arbetande människor runt om i hela vårt land som nu har förlorat tio års köpkraft, också ska kunna få skattesänkningar. Och vi hör socialdemokrater gå upp och förfasa sig över detta. Det är vad den här förmiddagen i stort har handlat om.

När Socialdemokraterna sänkte värnskatten gav det rejält mycket till de socialdemokratiska statsråden. Det har vi inte hört någonting om i den här debatten, utan det man vill ta upp är återigen en diskussion om att det skulle gagna statsråden från de partier som nu sitter i regeringen att vi gör en något mindre skattesänkning för dem med högst marginalskatter.

För socialdemokrater är det alltid på det sättet att det de själva gör är fullt och rätt och rimligt. När någon annan gör likadant är det aldrig det. Men, oavsett vad man tycker om det, om man har marginalskatter på över 55 procent och sänker dem till 52 procent innebär det fortfarande att med de skattesänkningar som nu görs betalar läkare, advokater och rätt många andra löntagargrupper fortfarande mer än hälften av det de tjänar i direkt löneskatt. För den hundralapp som till mer än hälften försvinner ska de sedan gå och handla någonting som det är moms och ytterligare skatt på. De får behålla rätt lite av den sista hundralappen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige är ett av de länder i världen som har högst marginalskatter, och det är därför forskningen entydigt visar att det långsiktigt inte kostar att sänka marginalskatterna därför att man får fler arbetade timmar i ekonomin.

Det kan man tycka är bra för den enskilde. Det är bra för landet och tillväxten. Men vet ni vilka det också är bra för? Alla de människor som står och väntar i vårdköer, framför allt i socialdemokratiskt styrda regioner. Alla de som står och väntar i vårdköer kommer att ha nytta av att vi får fler arbetade timmar av läkare. Allt det är bra, för det saknas personer i sjukvården. Fler arbetade timmar gör att fler personer kommer att få sjukvård. Det är bra på alla sätt och vis.

Den här förmiddagen, fru talman, handlar ytterst om det som finansministern gång på gång har pekat på: Vi behöver mer tillväxt i Sverige. Vi behöver inte socialdemokrater som berättar om hur en krympande kaka ska fördelas. Kakan ska växa, för det gagnar alla. Det blir mer pengar till bra ersättningar och bra socialförsäkringssystem. Det blir mer pengar till den gemensamma välfärden där våra barn ska ha en bra skolgång, där våra äldre ska få en bra äldreomsorg och där sjukvården kan ta hand om alla. Allt det är bra när det fungerar, och det kräver ekonomisk tillväxt.

Därför är jag glad att vi har en regering som har bekämpat inflationen och nu prioriterar tillväxten.

(Applåder)