Fru talman! Jag fick en fråga av Eva Lindh om huruvida finansministern är nöjd. Svaret på den frågan är väldigt enkelt: nej. Hur skulle vi kunna vara nöjda så länge vi inte är fullt jämställda? På många sätt har vi kommit långt, som jag sa, i jämförelse med hur det var när min farmor föddes. Men på andra ställen undrar man varför det har tagit så lång tid. Varför äger Sveriges kvinnor bara hälften av det som män äger? Varför är det betydligt färre kvinnor som startar och driver företag?

Och om vi lämnar det ekonomiska området lite grann - men det hänger ändå ihop - kan man undra varför det är så många flickor och kvinnor som lever under ett hedersförtryck som gör att de inte ens får gå till jobbet eller läsa på sfi för att de har en man som hindrar dem. I värsta fall kan hedersförtrycket inte bara leda till psykisk och fysisk misshandel utan också till död.

Självklart kan vi och jag inte vara nöjda i Sverige 2024. Det är därför vi alla här är politiskt aktiva och vill förbättra. Från min första dag på det här jobbet har ni hört mig säga många gånger att det har varit en prioritet att bekämpa inflationen. Det är inte bara ett slags slagord, utan vi vill trycka ned inflationen så att priserna inte fortsätter att stiga.

Nu ser regeringen till att kompensera dem som har det tuffast, män och kvinnor, genom olika indexeringar. När det gäller välfärdens sektorer skjuter vi det här året till 22 miljarder kronor, och nästa år blir det ytterligare 9 miljarder. Vi vet att regioner och kommuner kommer att ha 50 miljarder lägre i pensionskostnader nästa år eftersom inflationen har dämpats, vilket är väldigt bra. Där ser vi också vikten av att få ned inflationen.

Tilläggsbidraget som vi har haft till barnfamiljer med bostadsbidrag förlänger vi nu. Det går först och främst till ensamstående mammor och kvinnor.

Fru talman! Nöjda ska vi vara den dag Sverige är jämställt. Det är när livsinkomsterna är lika och när både män och kvinnor kan hoppa av bussen klockan ett på natten när de har varit på fest. Man ska inte behöva vara man för att kunna ta bussen.

Regeringen kommer att fortsätta, och vi gör det i den här budgeten. Jag tycker att det är viktigt att komma tillbaka till det den första delen av debatten handlade om: att göra saker på både kort och lång sikt, att här och nu se till att få igång ekonomin, att stötta ekonomin så att den får fart och att se till att den även växer på sikt. Ökad tillväxt ger mer resurser till välfärden. Bara en halv procent i ökad bnp ger 15 miljarder mer i reformutrymme. Ekonomin behöver växa, och där gör regeringen en mängd saker. Det handlar bland annat om sänkt marginalskatt, men vi sänker också samtidigt skatten för alla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Bara för att ha det sagt: Jag kom in i riksdagen 2006. 90 procent av alla undersköterskor i Sverige är kvinnor. Om vi adderar - vilket jag inte har gjort men absolut ska gå hem och göra - alla de skattesänkningar för låg och medelinkomsttagare som jag har varit med om att göra under de här åren, både i regeringen och i riksdagen, ser vi att många undersköterskor, det vill säga oftast kvinnor, har fått en ordentlig förstärkning av sin inkomst.

Det är väldigt bra att också Socialdemokraterna nu börjar prata sänkta skatter. Det gläder mig verkligen, för det underlättar för människor. Man kan göra både och, och man kan prioritera. Man kan till exempel sänka bistånd, som regeringen har gjort. Sverige är ett av världens mest generösa länder, men vi har sänkt biståndet och sett till att försvaret, polisen, rättsväsendet och välfärden får mer pengar. Man kan alltså göra både och. Och vill man göra någonting för kvinnor, som regeringen har gjort under de här åren, kan man till exempel se till att sänka skatt på arbete så att människor får behålla mer av sin lön och kanske kan spara en slant.