Protokoll 2024/25:27 Fredagen den 8 november

interpellationsdebatt / Svar på interpellation 2024/25:41 om ekonomisk jämställdhet
Anf. 29 Eva Lindh (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! När man sitter och lyssnar kan man tro att allt det som finansministern säger är sant, och det mesta är sant. Men vissa saker används precis som om det vore en sanning fast det inte är sant.

Vi har inte höjt skatten. Vi sänkte också skatten i vår budget. Vi gjorde det för vanligt folk. Vi valde att inte särskilt sänka skatten för dem som redan har. Det gör en skillnad. Det skulle också göra en skillnad för kvinnor.

Sänker man skatten för vanligt folk kommer det också mer särskilt till kvinnor. Vi tycker att det är rimligt att jämna ut de förutsättningar som finns i Sverige, det vill säga att öka jämställdheten trots att vi på många sätt har gått före i jämställdheten.

Många länder tittar på Sverige, eller har åtminstone tittat på Sverige, som en förebild i att man har tagit steg framåt. Några av de saker som man verkligen har höjt Sverige för är nu borttagna.

Det gäller till exempel den feministiska utrikespolitiken. Det var ett tydligt framgångsrecept att vi arbetade särskilt med feministisk utrikespolitik. Jag kan dra en massa exempel. Men det hör inte till ekonomisk politik, så jag ska bara koncentrera mig på det.

När det gäller välfärden vet vi att erfarenheter och forskning från hela världen visar att neddragningar i offentliga utgifter drabbar kvinnor oproportionerligt med långsiktigt negativa konsekvenser för jämställdheten och tillväxten som följd.

Nu vet vi att resurserna till välfärden är otillräckliga. Det innebär att det naturligtvis påverkar patienter, personal och alla oss som bor i Sverige. Men vi vet att kvinnor drabbas särskilt.

När det handlar om den finansiella ekonomin, det vill säga när man gör satsningar på det vi kallar hushållens ekonomi, har regeringen också tappat. Det är precis som jag sa i mitt första inlägg. Alla dessa satsningar innebär att det är män som får mest.

Alltså går den största delen av de satsningar som regeringen gör i sin budget till män i större städer och inte till kvinnor. Det innebär att ojämställdheten ökar.

När det gäller kvinnors frihet och självständighet tappar kvinnor nu. När det gäller satsningar på välfärden, som framför allt kommer kvinnor och barn till del, tappar jämställdheten nu. När det gäller värderingar om jämställdhet tappar jämställdheten nu. Det vet vi också genom forskning. Inte bara i Sverige utan i hela världen är jämställdheten på väg att minska. Därför måste vi för att motverka det göra extra satsningar för att stärka kvinnors självständighet, frihet och möjligheter till samma goda liv som män - inte alla män - har i Sverige. Förutsättningarna ska vara likvärdiga. Det är det som jämställdheten handlar om.

Därför frågar jag igen: Är finansministern nöjd med detta?