Fru talman! Ekonomisk jämställdhet har uppmärksammats på flera sätt under de senaste åren, dels genom analyser från myndigheter och andra aktörer, dels genom 2023 års Nobelpris i ekonomi. Flera nya kunskapsunderlag och utredningar med fokus på ekonomisk jämställdhet har presenterats under de senaste åren. I flera av dessa har det också lämnats förslag på åtgärder som kan bidra till ökad ekonomisk jämställdhet. Men detta har inte resulterat i konkreta åtgärder. Ett undantag är dock området utrikes födda kvinnors etablering på arbetsmarknaden. Där har åtgärder genomförts, och det finns fler föreslagna i en rad olika utredningar. Jag hoppas att dessa åtgärder kan bli verklighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller det viktiga delmålet om ekonomisk jämställdhet har utvecklingen stannat av, exempelvis när det kommer till löne- och inkomstskillnader. Delmålet påverkas i hög grad av den övergripande politiken och rådande system, exempelvis skattesystemet.

I svaret vi har fått av finansministern hänvisas det till att välfärdstjänster nyttjas i högre grad av kvinnor än av män. Det är därför också ett viktigt verktyg för att minska skillnaderna i ekonomiska resurser mellan kvinnor och män.

Finansministern säger att regeringen under mandatperioden har gett kommuner och regioner omfattande tillskott i flera omgångar. Omfattande tillskott, fru talman, är det kanske för en moderat finansminister. Men för sjukvården som är i den största krisen på decennier är det en droppe i havet. Det som regeringen kallar för omfattande tillskott är just en droppe i havet.

Dessutom vill jag påpeka att bilden av hur politiska åtgärder påverkar jämställdheten är aningen snedvriden. De beräkningar som regeringen varje år tar fram i en bilaga till statens budget missar flera viktiga faktorer. Försvaret, rättsväsendet, polisen och näringslivsfrågor fördelas inte på kvinnor och män eftersom de bedöms vara kollektiva utgifter som motsvarar ett allmänt intresse. Samtidigt nyttjar män oftare än kvinnor till exempel kriminalvård och stöd till företag.

Däremot räknar regeringen in höjda generella bidrag från staten till kommuner och regioner och satsningar på hälso- och sjukvården i sådana som gynnar kvinnor mer än män. Risken är att bilden av hur statens offentliga resurser gagnar kvinnor och män då blir en aning förenklad. För att få en helhetsbild behöver vi väga in flera aspekter.

Det är också tveksamt om satsningar på sjukvården verkligen ska räknas som att de gynnar kvinnor mer än män, eftersom skillnader i kostnader till största del beror på att kvinnor föder barn. Om vi räknar bort de kostnader som finns för att nya samhällsmedborgare föds minskar kostnadsskillnaden markant.

Min fråga till finansministern är: Varför vill inte regeringen minska de ekonomiska klyftorna mer mellan män och kvinnor? Varför minskar man inte dem?