STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Vi pratar här om en skattesänkning för dem med de allra högsta inkomsterna. Det handlar om dem som har de allra största marginalerna, får man utgå ifrån, och som det inte har gått någon nöd på under hela den inflationsperiod vi har bakom oss. Dem lägger regeringen 5 miljarder på att sänka skatten för. Ja, nästan 5 miljarder är det - ska man vara ärlig är det 4,7 miljarder som det bedöms kosta.

Dessa 4,7 miljarder är en nästan tre gånger så stor summa som den som regeringen ökar anslagen till forskning med nästa år. Det som finansministern påstår är den största satsningen på forskning någonsin är alltså en tredjedel av vad finansministern häller över landets mest välbärgade människor.

Den här interpellationen tar sin utgångspunkt i tillväxt, för det är så finansministern har motiverat förslaget. Det ska skapa tillväxt. Om finansministern har 4,7 miljarder och vill ha mesta möjliga tillväxt för de pengarna blir det citat som finansministern gav när Svenska Dagbladet frågade vad hon ska göra med skattesänkningen rätt talande. Jag ska inte anklaga ministern för att bedriva politik för att gynna sin egen plånbok - det tror jag inte att hon har anledning till eftersom ministrar har goda ekonomiska villkor redan som det är - men finansministerns svar är ändå talande, och det hänger tätt ihop med anledningen till att jag hävdar att detta är ineffektiv tillväxtpolitik.

På frågan vad hon ska göra med pengarna svarade finansministern att hon inte har någon som helst tanke på vad hon ska göra med pengarna. De som har 156 000 i arvode varje månad behöver nämligen inte ha någon som helst tanke på vad de ska göra med tillkommande 4 000 kronor i månaden. Det kan räcka till att resa med familjen till Gran Canaria, men det har finansministern redan råd med.

Om du i stället frågade kommuner och regioner vad de skulle göra med 4,7 miljarder nästa år skulle de svara: Vi skulle anställa personal med vanliga löner, vi skulle köpa in skolböcker och förbrukningsmaterial och vi skulle ge bättre mat i skolbespisningen och på sjukhusen.

Om du frågade en ensamstående förälder samma sak skulle denna svara: Jag skulle köpa bättre mat, jag skulle köpa vinterkläder och jag skulle köpa leksaker. Jag kanske skulle köpa nya skridskor, för ungarna har vuxit ur dem de hade förra året.

En pensionär med små marginaler hade kanske köpt något mer än knäckebröd att ha i skafferiet eller bokat en tågresa till barnbarnen som annars inte fått plats i budgeten. Den som är arbetslös hade kanske svarat: Jag skulle köpa en ny kavaj att ha på mig på min nästa anställningsintervju.

Finansministern vet dock inte, och detta är poängen. Om de här 4,7 miljarderna hade använts till att stötta de hushåll som har de minsta marginalerna eller till att investera i välfärden hade de konsumerats. Det hade lett till högre tillväxt. Nu bränner finansministern 4,7 miljarder på att säkra köpkraften hos dem som redan har den allra största köpkraften.