Fru talman! Jag ska försöka vara relativt kortfattad. Varje dag jag går till jobbet har jag Sverige och alla oss som bor här i fokus. Hur ska Sverige bli bättre utifrån mina värderingar och min riktning? Hur ska Sverige bli tryggare? Hur ska Sverige bli rikare? Hur ska våra barn och barnbarn få ett ännu bättre land att leva i? Vad kan vi göra tillsammans?
Som jag sa tidigare finns det mycket som fungerar väl och annat som behöver fungera bättre. Jag sa också tidigare att vi har system som gör att de som har det allra tuffast kompenseras när inflationen slår till, vilket den har gjort på ett brutalt sätt.
Konsekvenserna av inflationen är fortfarande kvar, och därför är också många av ersättningarna betydligt högre i dag än vad de var för några år sedan. Det är till och med så att skillnaden mellan att ha arbetat och att arbeta har blivit mindre.
Jag förvånas något över att jag aldrig eller åtminstone väldigt sällan hör Socialdemokraterna tala om detta. Åren med hög inflation har drabbat många som kämpar, som går till jobbet och som försöker få livspusslet att gå ihop. Ensamstående mammor och pappor har fått se sin lön urholkas ordentligt.
Jag är ganska tydlig, hoppas jag, med vad vi gör. Vi sänker skatten brett, och vi förändrar en hel del, som jag sa i tidigare inlägg. Vi gör det billigare att tanka. Vi ser till att alla som sparar i ISK får avkastning på sina pengar, vilket de inte får på ett sparkonto. Och det är verkligen inte 4 miljoner rika människor som sparar, utan det är många vanliga människor - löntagare - som sparar. De kan dessutom spara ihop en liten buffert till något som de behöver, litet eller stort.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Sedan tycker jag, fru talman, att det blir ett slags hyckleri, och det är kanske det som stör mig mest just nu. Man får gärna ta mitt arvode - det har jag inga problem med - men jag hörde aldrig Socialdemokraterna stå här i kammaren och tala om de socialdemokratiska statsrådens arvode när värnskatten togs bort.
Värnskatten var också en skatt på de högre inkomsterna, och när den försvann kunde man motivera det. Jag har all respekt för att man tog bort den - jag tycker att det var bra - men för mig är detta hyckleri.
Det blir också hyckleri när det handlar om skillnaden på 169 kronor för den som har 15 000. Man kan tycka olika om den skillnaden, men nu har vi den. Men den som jobbar och har 15 000 har högre utgifter. Om man bor här i Stockholm har man definitivt det - jag bor inte här; jag bor i Örebro, vilket jag tror att Karin Sundin också gör - och vi ska komma ihåg att man har höjt skatten här. I år höjde man kommunalskatten, och man höjer kommunalskatten nästa år. Vem drabbas mest av höjd kommunalskatt? Det gör den som tjänar minst.
För mig blir hela den här debatten märklig. Jag förstår att vi kan ha olika syn på exakt skattenivå. För mig handlar det om att vi tillsammans ska göra allt vi kan för att Sverige ska bli rikare, för att få ökat välstånd och för att se till att fler ska ha egen försörjning. De som behöver stöd att komma i arbete ska få det. Det har inte alls fungerat som det ska. Vi måste också se till att skyddet fungerar för dem som inte kan arbeta. Och om det skyddet ska finnas i våra socialförsäkringssystem måste ännu fler jobba.
Fru talman! Jag tror att vi i grund och botten har samma problembild. Det är tufft för många. Vi ser lite olika vägar framåt för hur vi vill underlätta för löntagare och för pensionärer, som har jobbat; jag tycker att det ska löna sig att ha jobbat.
Det handlar om hur vi ska se till att våra system är hållbara. Jag har nämnt flera gånger nu att jag vet att det är väldigt tufft för den som har den här ersättningen. Man kan verkligen tycka att det är en låg nivå på ersättningen. Man kan tycka att skillnaden på 169 kronor är orimlig eller rimlig. Det får andra bedöma. Jag har dock svårt för att man drar väldigt långa växlar på detta och nästan kommer in på min människosyn i den här frågan. Jag går till jobbet varje dag för att hela Sverige ska bli bättre.