Herr talman! Tack, ministern, för debatten! Jag vill vara tydlig: Mitt inlägg i denna debatt handlar om lagen om valfrihetssystem och den fria etableringsrätten för privata aktörer, som staten tvingar regionerna att ha. Det handlar inte om möjligheten för medborgare att välja vårdgivare, som är en helt annan fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att vi alla delar uppfattningen att det i grunden finns något positivt i att människor kan välja vilken hälsocentral eller vårdcentral de vill vara listade hos, men det betyder inte att det inte finns problem med LOV och den fria etableringsrätten inom exempelvis primärvården, som jag tydligt redogjorde för.

I dagens verklighet får vi alltså fyra hälsocentraler på ett ställe där det kanske finns behov av två, samtidigt som vi blir helt utan hälsocentral i ett område där det faktiskt finns behov av åtminstone en. Detta gör att den valfrihet som kanske ser bra ut på papperet i praktiken är en falsk frihet. Det är en frihet för marknadskrafterna, för aktieägarna i företagen och för de friska i storstaden, men det är långt ifrån alltid en frihet för dem som är i allra störst behov av vård eller för dem som till äventyrs inte valt att bosätta sig i en storstad eller ett större samhälle.

Dagens system innebär att skattebetalarnas pengar faktiskt inte används på det bästa och mest effektiva sättet och att primärvården inte kan finnas tillgänglig där den skulle behöva finnas. Min avslutande fråga är därför: Avser ministern att genomföra förändringar som låter regionerna själva besluta om LOV?