Herr talman! En del av de frågor som ställdes är jag som civilminister inte ansvarig för. Många av frågorna rör snarare sjukvårdsministerns ansvarsområde, exempelvis huruvida LOV ska vara obligatorisk inom primärvården och om den fria etableringsrätten. Det ansvarar inte jag för, och de frågorna kommer jag alltså inte att kunna svara på. Jag hänvisar interpellanten till ministern som är ansvarig för just de frågorna.

Ingen skattekrona ska gå till att finansiera kriminell verksamhet. Det är grunden. Det är därför regeringen inom en rad olika områden gör insatser för att stävja den kriminella ekonomin - alltså kriminaliteten överlag, men framför allt den grova brottsligheten. Man ska strypa den kriminella ekonomin, och målet är att inga offentliga medel ska gå till kriminella aktörer.

Välfärdsbrottslighet är ett stort problem. Vi ser att det förekommer. Det är också därför vi gör många olika insatser för att komma åt det. Men är det LOV:s fel att kriminella aktörer etablerar sig? Nej, faktiskt inte. En del kriminella aktörer använder sig uppenbart av LOV för att ta sig in på en offentlig marknad, men det är inte på grund av LOV eller dess konstruktion som kriminella aktörer finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns kriminella aktörer som i hög grad utnyttjar även LOU. De lyckas få offentliga kontrakt via LOU-förfaranden i Sverige. Det ser vi många olika exempel på. Här är det nog snarast kreativiteten hos de kriminella aktörerna som är problemet, inte lagstiftningen i sig.

Det är upp till varje kommun att välja om man ska använda sig av LOV och erbjuda valfrihet inom exempelvis hemtjänsten och på äldreboendesidan. Om man gör det sätter LOV ramarna. Det är ett sätt att erbjuda valfrihet, men det ställer också krav på att kommunerna kan hantera detta, följa upp och kontrollera verksamheten. Gör man bedömningen att man inte har förmåga och kapacitet att följa upp privata utförares verksamhet eller göra tillräckliga bakgrundskontroller av utförare som levererar tjänster till kommunerna kanske man bör ifrågasätta om man ska ha LOV och i stället använda sig av ett annat system. Det är upp till kommunerna att avgöra.

Som civilminister ansvarar jag för själva lagstiftningen LOV, men jag kan som sagt inte svara på frågorna om den fria etableringsrätten. Det behöver jag inte upprepa.

Eva Lindh säger att hon är besjälad av den här frågan, men det är jag också. Precis som Lindh har jag en bakgrund som kommunpolitiker i en kommun där användningen av LOV var mycket utbredd. Jag fick komma i kontakt med väldigt många företag, inte minst inom hemtjänsten, som utförde service till och omsorg av gamla och sjuka människor på ett sätt som var fullt av själ och hjärta. Det var företag som förmodligen inte hade blivit upphandlade i ett LOU-system, på grund av att de var för små, men som var mycket uppskattade av de äldre i en enskild stadsdel - i mitt fall i Stockholm.

Den mångfald av aktörer vi kunde se inom hemtjänsten och även på boendesidan hade förmodligen inte funnits om man inte erbjudit detta via LOV. Men det ställer såklart stora krav på kommunen att följa upp verksamheten och se till att de tjänster som företagen ålagts utförs enligt de krav som avtalats.

Det som också är fördelen med LOV är att man inte konkurrerar med pris. Det är inte så att lägsta pris vinner upphandlingen, utan alla som uppfyller kriterierna får samma ersättning. Det tycker jag är en stor fördel med LOV jämfört med andra system.